den venstra, den stora koncertsalen, som kunde rymma mera än fem hundra personer och som likaledes kunde inrättas till theater. Från taket i denna sal hängde tre präktiga ljuskronor afslipadt glas, af hvilka hvar och en rymde fyrtio vaxljus. Väggarna voro vackert dekorerade samt här och der prydda med statyer. — Allt detta är högst förträffligt, sir, sade jag till direktören, som fäste min uppmärksamhet på alla enskildtheter; jag har aldrig i mitt lif sett någon anstalt, som i ändamålsenlighet, smak och elegans kan jemföras med denna. — Ja, men ni skall först riktigt förvånas, svarade denne, då ni får höra vår musik. Den är ett af våra kraftigaste läkemedel; först för tre år sedan hafva vi blifvit fullständigt försedde med alla nödiga instrumenter. En stor mängd vansinnige hade lust för musik, och några hade till och med en verklig passion för att lära ett eller annat instrument. Man lär sig först inse, hvilken märkvärdig, lugnande verkan denna gudomliga konst utöfvar, då man, såsom vi, haft tillfälle att öfvertyga sig derom. Alla vansinniges sinnen äro mer eller mindre förslöade; endast hörseln och förnämligast det musikaliska gehöret är finare utbildadt än alla andras. Derför är också hos oss musik det sista och kraftigaste lugnande medel mot uppbrusande häftighet och nervernas öfverspänning. — Ni kan hafva rätt, inföll jag, i synnerhet då ni har erfarenheten på er sida; emellertid tillåter jag mig blott den anmärkeingen, att musiken icke alltid lugnar — tvertom har den icke sällan en mycket retande verkan. em I AK