dircktören, presten, läkarne, kassören, apothekaren, flere lärare o. s. v.; äfven gästrummen voro der, och deribland således äfven mina. Från läkarnes och direktörens rum gingo sinnrikt anbragta talrör upp till de öfre våningarna. I venstra delen af hufvudbyggningen lågo bibliotheket, apotheket, bandageoch instrument-kabinetterne samt flera större och mindre salar, t. ex. en szällskapssal, ett biljardoch läsrum för embetsmännen, nägra sällskapssalar för de sjuke samt ätskilliga andra, som voro bestämde för åtskilliga manssysslor och till undervisningsrum. I venstra flygeln, i det såkallade tornet, låg anstaltens temmeligen betydliga kyrka, som sträckte sig igenom tvenne våningar och var försedd med en välljudande orgel; dess utsmyckning var lika så värdig som enkel. Under den lågo de salar, som voro bestämda för qvinliga handarbeten, spinn-, skoloch samtalsrum för hustrurna och flickorna. . a. I hufvudbyggningens andra och tredje våningar funnos bostäderne för de vansinnige i en oöfverskädeligt lång rad vid sidan af hvarandra. De yngre, såväl manliga som qvinliga, bodde i tredje våningen, de äldre i den andra, på det att de icke skulle behöfva gå uppför så många trappor. Emellan tvenne sjukrum var öfverallt ett rum för sjukvaktarne, af hvilka två och två aflöste hvarandra. Hos fruntimmerna voro qvinliga uppasserskor, äldre och yngre, af hvilka de flesta voro gifta med dem, som förrättade samma tjenst hos karlarne. Alla dessa voro mycket förståndiga, utvalda, starka och väl instruerade personer, hvilka voro väl aflönade, och före sin anställning måste uthärda ett pröfvoår och genomgå en bestimd lärotil. Då de gingo igenom vid de af läkarne hållna examina,