Norge afgångna lastade fartyg skilja sig föga från föregående årens och hvad slutligen angår norska fraktfarten från Storbritannien till utrikes orter, så har den hvad drägtigheten angår år 1855 varit större än de två föregående åren tillsammantagne, då den endast utgjorde 74,717 kom. läster (i 843 fartyg) eller 4,569 k. 1. mindre än 1855, hvilket har sin grund i Krim-armeens och flottornas starka förbrukning. Både svenska och norska fartyg begagnade sig häraf, medan den inskränkta importen lemnat föga tillfälle att erhålla fördelaktiga frakter till England. Ehuru specifika uppgifter saknas, anser generalkonsuln att den af engelska, tyska, danska och holländska fartyg idkade sjöfart mellan England och Sverige varit större än under föregående år. Med 1855 års upphäfvande af skyddstullarne i Sverige och Norge mot utrikes byggda fartyg börjades i England en ganska liflig handel i detta slags egendom för svensk och ännu mera för norsk räkning. Af svenskar inköptes 7 fartyg för tillsammans 18,825 P. St. och af norrmän 44 fartyg om 7,954 k. I., större delen i Liverpool bland de i Englands Nordamerikanska besittningar byggda och till trävaruhandel ämnade fartyg. Men utom dessa af mindre dyrbara träslag förfärdigade och derför billiga fartyg öfvergingo flera ganska kostbara sådane från engelska till svenska och norska rederier. Dessa transaktioner fortsättas ganska lifligt innevarande år och understödjas af svenska och norska autoriteters förfoganden, hvarigenom tillfälle beredes rederierna att direkte från inköpsorten sätta sina nyförvärfvade skepp i inkomstbringande verksamhet. — I ett cirkurlär från hrr Curry komp. i Liverpool uppgifves. att man detta år väntar ytterligare från Nordamerikanska besittningarne 50 stora fartyg, att skeppsbyggeriet i England icke lidit det ringaste af 1851 års parlamentsakt (som tillät naturalisation af främmande fartyg), att hvarken nordamerikanska eller tyska fartyg kunnat lemnas till samma priser som de engelska och att skandinaviens köpmän blifvit Englands goda kunder, emedan de der kunna få fartyg billigare än annorstädes. Mest lättsålda äro fartyg om 7—900 tons (pris 16—22 P. St. pr ton okopprade), emedan fartyg om 1,400—2,000 tons sällan hålla väl tillhopa under lastens tryckning. I Mera än halfva Londons behof af trädvaror för 1855 försågs af Sverige och Norge; från Sverige anlände dessa i 142,287 tons skeppsrum (40 procent mera än föregående år) och från Norge i 77,304 tons; från Preussen kom 1 af behofvet och resten från kolonierna. Den genom kriget afbrutna tillförseln från Ryssland ersattes genom ökad import från Sverige, hvars billigare sorter finna alltmera efterfrågan, i mån som gamla fördomar i favör af vissa namn och dimensioner, bortnötas af de erfarenhetsrön, som förbrukarne nödsakats göra, till en del i följd af rådande politiska förhållanden. Ett annat skäl till ökad förbrukning af bottniskt trävirke är den rådande äflan att frambringa allting till möjligast låga priser, för att öppna en vidsträcktare marknad bland de mindre bemedlade, och till möjliga minsta kostnad bereda den fattiga befolkningen beqväma bostäder, lämpade efter olika tillgångar, hvarvid ettaf de vigtigaste föremålen varit anskaffande af billigt byggnadsvirke. Derigenom har inträffat, att furutimmer numera importerats från Bottniska viken af nästan alla dimensioner, och tillsammans med polskt furu allmänt begagnas för ofvannämnda behof, såväl i London som längs östra och södra kusterna, småningom undanträngande den dyrare röda och gula granen (reed and yellow pine), Riga furu samt Danzigs och Memels utskeppningar. Från Sverige importerades till London 109,000 bjelkar eller ungefär 50,000 loads (år 1854 blott 36,000 loads), från Preussen 70,000 loads (år 1854 blott 48,000 loads), eller tillsammans 36 000 loads mera än 1844, medan behållningen, vid årets? slut, blott med 22,000 loads öfversteg föregående års. Priset på svenska bjelkar var i början 70, men nedgick till 60 sh. pr load och höll sig dervid hela året. Af sågad timmer infördes till London från svenska östersjöhamnar 1,453,000 plankor och 194,000 battens (något mera än föregående år), samt från Göteborg 334,000 plankor och 352,000 battens (mot resp. 178,000 och 68,900 år 1854), så att på det hela betydlig tillvext uppkommit. Då trädbarackerna vid Aldershot måste ofördröjligen uppföras, uppstod brist på Christaniabräder, hvilka måste ersättas af svensk tillverkning, den der befanns fullkomligt lika väl passande. Priset för bästa sorterna var 13 a 15, P. St. pr Ptb. standard, handsågade 20 sh. och battens 40 sh., granplankor 60 sh. derunder. Svensk spångved (Lathwood) vinner i tycke bland konsumenterna; den kommer från Kalmartrakten och bör äfven efter freden kunna täfla med produkten från Ryssland. Hvad utsigterna för den stundande trädvaruhandeln angår, anmärkes, att, ehuru fred blifvit slutad, landets resurser dock komma att lida känning af utgifterna för rustningarne, hvilka sålunda inverka på den industriella företagsamheten, på samma gång trävarukonsumtionen för krigets ändamåljupphör och nya förlager kunna väntas från Finland och Ryssland. Endast med mycken varsamhet böra derför de svenska och norska trävaruexportörerna inleda spekulationer å Storbritanniens marknader, för att ej blottställa sig för samma reaktion, som förlidit år träffade Canadas trävaruhandel. Importen af utländskt stångjern till Storbritannien uppgick år 1853 till 47,775 toms, år 1854 till 41,745 samt år 1855 till 37,407 tons, men likväl högre än medeltalet före 1853. Af sistnämnde summa anses Sverige hafva lemnat allt, utom 1000 ton från Norge, således 36,437, hvilket visar en minskning af 4,300 tons mot 1054 U. af 5,500 tons mot 1853. Upphäfvandet af förbudet mot export af tackjern har ännu ej ledt till allmännare afsättning derå i England, men antagas kan att med tiden varan kommer att begagnas till blandning af smältor af inhemskt jern för erhållande af ett förbättradt stenkolsberedt stångjern, såväl som för gjutgods, särdeles om utförseltullen i Sverge. hvilken ännu synes nog hög, framdeles nedsättes. Intet skäl finnes till förmodan att svenskt tackjern skall i England användas till beredande af stångjern medelst träkol, med någon utsigt till täflan med det från Sverige importerade. Med afseende på svenska tackjernets användbarhet för gjutgods, har britiska fälttygmästareembetet nyligen införskrifvit ett mindre parti för sina kanongjuterier. Ytterligare kontrakt var under aftal, då freden afslöts. Utgången af de gjorda försöken är ej känd, men då belägringen af Sebastopol synes hafva visat det encelska farlkiaenantae . ag