Rättegängsoch Polissaker. Sedan kommissarien Göthe inhemtat, att soldaten vid Marks kompani af Elfsborgs regemente n:o 182 Johan Larsson Gran, som någon tid varit anställd såsom förman för ett lag jernvägs-arbetare vid Norsund, derifrån afvikit, efter att ha emottagit en större penningesumma, hvilken skulle fördelas bland arbetarne, men som deraf endast bekommit en del, hade Göthe härstädes låtit efterspana Gran, hvilken också anträffades och greps på ett ställe inom polis-distriktet. vid med honom hållet förhör uppgaf Gran, att han af sin regements-chef erhållit permissionspass för att arbeta vid jernvägen till den 1 November. Den 12 sistlidne Juni hade han blifvit anställd vid jernvägs-arbetet vid Norsund och den 26 i samma månad såsom förman emottagit 144 rdr bko, till fördelning bland arbetarne, hvilket belopp han också utdelat på 40 rdr rgs när, hvarmed han schapperat till sitt soldattorp, Gråkullen i Hajums socken, der han för egen räkning användt penningarne, hvarefter han begifvit sig hit till staden, troligen för att åtminstone tills vidare undslippa efterräkningen. Göthe anmärkte härvid, att man ännu icke visste huru mycket Gran rätteligen förskingrat af de emottagna penningarne, men att de fleste arbetarne i hans lag lära uppgifvit sig icke ha fått någon betalning af honom. Poliskammaren beslöt, att Gran genom K. Bef:s försorg skulle aflemnas till sin regements-chef för vidare behandling; under tiden skulle han förvaras i länshäktet. — I Lördags hade hemmadottern Anna Hansdotter från Gallåstorp i Tufve socken på Ilisingön besökt Fisktorget för att köpa fisk. Under det hon såg sig om uti båtarne, bemärkte hon tvenne okända qvinnor, som tycktes följe henne i spåren, tills hon uti en båt afslöt handel om någon fisk, dervid hon upptog sin portemonnaie, då hon fann den ena eller äldre qvinnan stående bredvid sig och med lystna blickar betraktande portemonnaien, liksom hon utsett densamma till sitt rof. För att undgå en så obehaglig uppmärksamhet stoppades portemonnaien, med inneliggande 5 rdr, uti klädnings-fickan, men straxt derpå var den försvunnen, liksom de båda qvinnorna. Misstankan föll dock genast på dem, hvarför de eftersattes och anträffades gående helt lugna uppför vägen till lilla Otterhällan. Den yngre qvinnan undkom dock, men den äldre, som fastnade i polisens klor, befanns vara för fickstöld straffade hustru Jakobina Wilhelmina Roos, född Holm, som jemte mannen, Wilhelm Roos eller Feldt, tillhörande den vidt utgrenade s. k. zigenar-familjen Roos, är boende på torpet Trollebo under gården Lunnabacken i Geseneds härad i Elfsborgs län. Naturligtvis hade hon icke tagit någon portemonnaie, som vid anställd visitation icke heller påträffades hos henne, ty derom hade nog biträdet, som hållit utkik, dragit försorg. Vid förhöret i Måndags inför poliskammaren förnekade Jakobina Roos med fräckhet tillgreppet, hvarvid hon i sina svar och i sitt sätt att vara ådagalade den illslughet och det trots, som ännu utgör hufvuddraget i de fleste af dessa menniskors karakter, påstående sig alltså vara lika oskyldig i denna stöld som ett nyfödt barn. Lika litet visste hon hvem den qvinnan var, som befunnit sig i hennes sällskap. För att gifva fullt stöd åt så mycken ärlighet och för att slå spiken riktigt på hufvudet, företedde hon ett prestbevis från pastor i församlingen, der hon är boende, hvaraf upplystes, att såväl hennes manisom hon och deras son äro välfrejdade medlemmar af samma församling. För vidare upplysningars vinnande anstår målet till annan dag, hvaremellertid Jakobina Roos förvaras i stadshäktet. — Sistlidne Tisdag hade poliskonstapeln N:o 5 Andersson på Kungstorget bemärkt en arbetare, omgifven af några bönder, åt hvilka han till salu utbjudit flera större och mindre iernstycken. På fråga om åtkomsten härtill, uppgaf mannen sig sjelf ha köpt jernet; men när det på samma gång upplystes att han var anställd hos fabriksbolaget Keiller Co. blef mannen, som heter Andreas Johansson, fasttagen och jemte jern-effekterne uppförde i polisvakten. Inställd hos poliskammaren till förhör sistl. gårdag, smorde Johansson ihop en lång historia på vanligt tjufmantr angående åtkomsten till jernet, som han skulle ha köpt af en sämre klädd, naturligtvis okänd, mansperson, hvilken han första gången träffat för 14 dagar sedan vid Kungstorget, då han tillhandlat sig 4 174. å 24 sk. pr lå6ö., som han inlagt till förvar i en salubod derstädes, tills Säljaren ånyo skulle infinna sig för ytterligare leverans, enligt löfte, hvilket också skedde sistlidne Fredag, då några 17. lemnades, som betaltes efter samma pris, hvarefter säljaren, som Johansson nu titulerade vskråen, aflägsnat sig, allt under löfte att snart återkomma med ny tillförsel. Derpå hade J:n ämnat göra en affär i det han sökt på en gång realisera jernet till bönderna, men hvilket dock misslyekades genom polisens mellankomst. Ombud, tillstädes å fabriksbolaget Keiller Co. vägnar, förklarade sig igenkänna jernet, som var nytt och värdt 2 rdr IfFl, vara af samma slag, som begagnades vid fabriken, der Johansson tidtals arbetat under några år. i Målet remitterades och Johansson förpassades till stadshäktet. RR REON ERNER