Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1856, sida 1

Den vandinnige från S:t James. (Öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Jag ville ursäkta mig, men han svarade leende: — Ni behöfver ingenting invända, ty jag skämtar blott. Sof ni er fullsöfd och kom sedan öfver till mig, när det faller er lägligt; jag skall då göra er bekant med hela inrättningen af vår anstalt. — Jag skall genast stiga upp, svarade jag, om en halftimme står jag er till tjenst. — Nå, då skall jag sända hit er frukost och om en halftimme sjelf hemta er. Farväl! Straxt efter det han var gången, inkom till mig en halffjollig gosse, den man tycktes hafva utsett för att uppassa mig, ty han borstade mina kläder och inbar min frukost. Knappt hade jag slutat den, förrän den punktlige mr Elliotson återkom, tog mig under armen och förde mig in i huset. Jag tillåter mig här, emedan det är nödvändigt för det följande, att meddela en något detaljerad skildring af det tillstånd, hvari jag fann denna, såväl på grund af sin inrättning, som sin rikedom, med rätta berömda anstalt för vansinnige. Sjelfva byggnaden bestod af en hufvudbyggning och tvenne flyglar, hvilka båda voro en våning högre än fagaden och bakbyggningen och således hade utseende af två prydliga torn. Den högra sidan af byggningen var inredd för den vida talrikare qvinliga hälften — ty det är en känd sak, att det öfverallt finnes flera vansinniga fruntimmer än kar