Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1856, sida 3

(Insändt.) Frågas ödmjukligen, om det är en naturomöjlighet att förekomma det för vårt samhälles helsotillstånd och trefnad så menliga förhållandet, att luften i vår stad förpestas af dess tusende latriner och de lass med spillning, som hvarje qväll i länga rader köras genom vära gator. om verkligen icke en sädan naturomöjlighet står i vägen, vore det en ovilkorlig pligt, att någonting med det aldra första gjordes till en förbättring i detta hänseende. Serskilt hafva innevånarne vid Sankt Eriks torg och dess närhet att beklaga sig öfver det obehagliga grannskapet med lastageplatsen för all den spillning, som öfverföres till Hisingen. Om qvällarne, då transporten samt afoch pålastningen af gödseln ega rum, sprider sig derstädes en mefitisk stank, som är alldeles odräglig. Öfvertygad, att stadens innevånare allmänt inse och beklaga detta missförhållande och det förderfliga tillståndet med vårt latrinväsen i dess helhet, tror insändaren, att de med nöje skola begagha ett rön, som han sjelf gjort, och som visat sig ganska verksamt till förekommande af latrinstanken. Det består helt enkelt deruti, att pulveriseradt trädkol strös på ytan af den ruttnande gödselmassan. Detta medel borde användas icke blott i latrinerna, utan äfven på gödsel-lassen. Kan man med en så liten uppoffring, som detta medel kräfver, befordra helsa, renlighet och trefnad och förekomma utbrottet af farliga farsoter, så finnes väl ingen, som af liknöjdhet eller oförstånd skall försumma att begagna det. X.