Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1856, sida 2

terna. De stycken, som uppfördes, voro tvåakts-dramat Far och Dotter och lustspelet Rn att hyra, båda öfversatte eller bearbetade från franskan. Far och Dotter är en pjes af ovanligt värde; den har under namnet Estelle redan förut gjort vår publiks bekantskap, men så som den i går spelades, återsågs den och skall utan tvifvel ännu oftare återses med ökadt nöje. Ensemblen var utmärkt lycklig, hvilket, hvad aktionen beträffar, är hufvudsaken; men om vi serskildt ville framhålla någon enskildhet, vore det den tina nyansering, herr Broman visste gifva åt advoketen Firmins parti. — Rum att hyra är en fransk tillfällighets-sarce i detta ords egentliga bemärkelse; skrifven under dyningarne efter den stora Pariser-expositionen för någon af bulevard-theatrarne, är det ett dylikt efemeriskt alsters högsta uppgift och bestämmelse att roa för ett ögonblick och derefter försvinna från scenen. En Pariser-borgare begagnar tillfället, då Frankrikes hufvudstad med anledning af expositionen är öfversvämmad af främlingar, att till oförskämdt högt pris uthyra två af sina tre rum, från hvilka man har den mest pittoreska utsigt öfver den blå himmelen och hustaken. För att locka till sig Engelsmän, som enligt den gamla traditionen lättast låta pungslå sig, har den omtänksamme värden uthängt en skylt med orden Furnished apartments och tillkännagifvande, att engelska talas på stället. Detta kan den gode herr Taupin med fredadt samvete utlofva, ty han har ju i icke mindre än fyra och tjugo timmar studerat en engelsk parlör och derunder lärt att flytande uttala Yes, No, very well och how do you do. Genom ett klokt användande af detta ordförråd hoppas han att på ett ganska intressant sätt underhålla sina gäster. Vi vilja ej inlåta oss i en beskrifning på det ritt putslustiga äfventyr, som förefaller under herr Taupins tak, i det att ödet dit sammanför gäster af olika nationer och olika lynnen, som här råka i kollision med hvarandra; styckets egentliga komiska styrka ligger dock ursprungligen mindre i intrigen, än i dialogen, der herr Taupins engelska ger anledning till de befängdaste missförstånd och löjligaste ordvrängningar. Det är naturligt, att en så beskaffad dialog ej utan svårighet kan tåla vid en öfversättning, och om denna är förfuskad, är den väsendtliga komiska halten i stycket borta. Vi frukta, att detta härvidlag just är fallet. För öfrigt kan en sådan farce, som hufvudsakligen blott fordrar en uppsluppen liflighet utan all synbar yttre ansträngning, ej gerna uppbäras af andra än franska skådespelare. Mellan de båda pjeserna sjöngos af mamsell Lindahl tvenne romanser och af millna Lindahl och Vordyren en duett ur Friskytten, allt på ett sätt, som från publikens sida framkallade lifliga och välförtjenta bifallsyttringar.