Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1856, sida 1

herrliga kropp. Ända ifrån det ögonblick jag inträdde till sällskapet, hade han oaflåtligt betraktat mig och skänkt mina berättelser den mest odelade uppmärksamhet. Då jag talade om Tyskland, nickade han flera gånger till mig sitt bifall, liksom ville han dermed antyda, att våra tankar voro fullkomligt öfverensstämmande, och jag tog mig deraf anledning att flera gånger uteslutande ställa mina ord till honom. Han svarade mig likväl icke, och jag hörde ej ett ord från hans mun. Tyst, blygsam och liksom af en osynlig makt trängd i bakgrunden, lät han ständigt de andra hafva ordet, under det att hans ögon och miner lika lifligt som uttrycksfullt uttalade, huru ifrigt han inom sig deltog i vårt samtal. Så vidt jag denna afton kunde märka, var hans klädsel visserligen icke iögonfallande, men dock egendomlig, ty han bar en kort tröja af svart, vattradt siden, och en fin battist-skjorta, om hvars krage var bunden en brokig silkeshalsduk, betäckte hans breda bröst och lemnade i frihet hans kraftfulla hals, som, på ett egendomligt stolt sält uppbar hans ädla hufvud. IIans små hvita, aristokratiska händer voro likaledes omgifna af det finaste linne. Emellertid blef samtalet efterhand mera spridt, och man talade nu i åtskilliga grupper om serskildta ämnen, tills ändtligen klockan slog tio och gat signal till uppbrott; direktören erbjöd sig vänskapligt att ledsaga mig till mitt rum, som var beläget i undra våningen, och der det, som han sade, på det bästa blifvit sörjdt för min beqvämlighet. Jag sade godnatt och var mycket belåten med den första aftonen, jag tillbragt i St. James. Mr Elliotson förde mig upp i hufvudbyggningen, och snart befann jag mig i ett trefligt rum, som låg åt den trädgård, vi nyss förut lemnat.