Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1856, sida 1

Tyskland, samt att jag också förstår något ert svåra språk ... jag var der med min förre principal . ja, sir, det var blott det, jag menade. — Åh, det är mig utomordentligt kärt! utbrast jag och räckte honom handen, som han häftigt skakade. Ni vet inte, huru gerna man hör sitt modersmål i ett fremmande land; om ni derför inte har något deremot, så låt oss nu tala tyska med hvaranra. — Mycket gerna! utropade krämaren Phillips på tyska, som han talade temmeligen flytande, ehuru icke aldeles korrekt, och nu samtalade vi lifligt med hvarandra om Tyskland och kunde icke tröttna att prisa mitt kära, vackra fädernesland och glädja oss öfver vårt sammanträffande. Samtalet blef afbrutet af Bob, som nu på fullt allvar klagade öfver, att han och Will voro aldeles uttröttade. — Annu en knapp halftimme, min gosse! sade fadren; och tiger du vackert under den tiden, så skall du få en half shilling, såvisst som om du redan hade den i din ficka. ZJa, det är godt och väl, svarade Bob, men jag ville dock heldre hafva den straxt. — På det du må vara säker om din belöning, Bob, sade jag, så har du här till en början en hel shilling af mig, och du, lille Will, der har du också en. — Vi tacka så mycket, sir, sade Will och Bob på en gång. Jag skall pog komma ihåg det, tillade den sednare. — Hvad pratar gossen för dumheter, ropade fadern. Bry er inte om hvad han säger, det är en näsvis pojke och en riktig vildbasare! — Var tyst, Bob, och tag dugtigt uti! nu äro vi ju straxt der, hviskade Will,