Styckegods. En dame, som länge hållit sig ung, blef uti ett sällskap tillfrågad hur många år hon var. Tjugoåtta! Bevarade hon, utan minsta förlägenhet. Olyckligtvis var en son af henne vid samma tillfälle närvarande. Till denne vände sig den elake frågaren sägande: Hur gammal är ni? — Blott ett år äldre än min moder, svarade den olycksalige sonen. (Penelope.) HKuckelköpings siäillskaps-nöjen. (En specialhistoria af Onkel Adam. (Forts.) Nu är det en sed hos oss, att det går efter rang och värdighet att leda ut damerna till bordet och sitta bredvid dem vid bordet; likaledes kommer man i Ruckelköping ej riktigt till något anseende förr än den kroppsliga hyddan är en smula bofällig, och deraf händer sig också alltid, att en och annan ung, hygglig och söt flicka får det nöjet att sitta mellan två gamla herrar med servietten knuten i knapphålet, i stället att få sitta mellan två unga, af hvilka den ene till och med (kanske) visat vafsigter?, fastän pappa och mamma haft sina åsigter och saken ännu har klena utsigter. En sådan der stackars flicka sitter der och parlerar med sina grannar, som äro förbålt intresssanta med sina sammanräknade hundrade år på nacken och peruken på hjessan, nyrakade, med hvita halsdukar och gråsprängda polisonger. Den ena rätten bjudes efter den andra, vinerna flöda, samtalet får liflighet, det är ett sorl som på en marknad, ett klapprande med knifvar och gafflar, som klappet i en elektrisk telegraf. vBror Postmästare skolkar! — ÄÅInte får bror Fiskal späda ut vinet, det är, har man försäkradt, godt portvin; bör inte skämma bort en god vara med vatten. Dessa ord äro märkelseord af värden. Nu börjar man trycka hvarandra; man nickar åt