Musik. HIerr Gustaf Sandströms soire i går afton var, trotts den ruskiga väderleken, ganska talrikt besökt, — som vi tyckte af omkring 400 personer, — hvilket, under denna för musikaliska tillställningar i allmänhet mindre gynnande årstid, särdeles lyckliga resultat man torde få tillskrifva dels det rikhaltiga och lockande programmet, dels den omständigheten att soiregifvaren städse varit af vår publik med stor välvilja omhuldad. Herr Sandström ådagalade ganska vackra prof på ett säkert och grundligt framåtskridande. Hans method är fullkomligt god och hans röst har vunnit i styrka och manligt välljud, hvarjemte hans föredrag utvisar både god uppfattning och att den framåtgående sångaren är stadd på rätta vägen. Orkestern under direktör Czapeks ledning gaf trenne ouvertyrer, och herrar sångamatörer biträdde med åtskilliga körer, nemligen Nordmannasång af ISr. Sandström (hvilken man hade önskat något bättre inöfvad i fall tiden det medgifvit) och A. F. Lindblads En Sommarafton, samt till Intermezzo fyra Bellmanssånger, arrangerade för kör med ackompangemang af de i sångerna angifna instrumenter. Iden att på detta sätt gifva nämnde sånger är särdeles lycklig, och utförandet gjorde god effekt. Soirgegifvaren erhöll rikligt bifall och framropades såväl efter Loisa Pugets tacksamma och väl sjungna romans Lamour de la patrie, som äfven vid slutet af soiren, och hr Sandström tycks således ha allt skäl till den tillfredsställelsen att veta den talrika publiken belåten mod sin afton.