Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1856, sida 1

James har nästan hvar och en sitt öknamn, liksom öfverallt i England, det har nu engång blifvit en monomani hos de gode britterne, Jag log åt detta uttryck, som ljöd så besynnerligt i denne simple mans mun. Ni tycks äfven hafva gjort studier dernere i St. James, som ni sjelf säger! Emellertid måtte det väl ändå vara någon orgak till, att man företrädesvis kallar honom den vansinnige från St. James, då likväl så många vansinnige finnas der. — Nå ja, sir, det får ni nog sjelf se, då ni lärt att känna honom. Jag för min del tror — i fall jag för öfrigt vågar yttra någon mening derom — att man kallar honom så, derför . . . derför att han, mildast sagdt, är en mycket ovanligt; bildad och ofta förnuftig man, som stundom j får . . . ett sådant der litet anfall . . . och derför att ett visst hemlighetsfullt mörker sväfvar öfver honom; . . . men låt oss lemna den saken ... om ni, sedan ni sett honom, måhända skulle interessera er för honom — och det kunde väl vara möjligt — så skulle han få godt deraf. — Huru skulle han kunna få?något godt deraf? — Åh, låt oss inte tala mera derom . . lät det nu vara nog! — Säg mig heldre hvar ni lärt er engelska; ni talar språket väl, mycket väl, och ändå kan jag höra, att ni inte är någon engelsman, — Det är inte ni heller, min käre mr Phillips, sade jag leende. CForts.)