Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1856, sida 1

mm — Jag säg förundrad på mannen, till hvilken jag stälde dessa ord, — med öppen mun följde han rörelsen af mina läppar, och hans ögon hvilade med en märkbar, till hälften öfverraskad och till hälften tillfredsstäld blick på mitt ansigte. Då jag slutat, yttrade han ånyo ett kort hm! som denna gång ljöd något vemodigt. — Ligger det någonting märkvärdigt deruti? Ni tycks förundra er deröfver. — Förundra mig, sir? Hvarför det? der vansinnige finnas, der måtte ock, Gud vare lof! finnas läkare, hvilka försöka att bota dem; men det måtte vara en mycket svår, ehuru ockgå mycket interessant uppgift, hm! — Ja visst, mycket interessant och lärorik på köpet. . — och det är också en god gerning att återgifva förståndet åt en sådan olycklig. . — Visserligen, svarade jag, men låtom oss gå vidare, eljest komma vi för sent. Vi bröto genast upp; men hade knappt gått etthundra steg, förr än mr Phillips åter tog till ordet. — Så vidt jag vet, sade han, inträffa der en mängd lärorika tillfällen. Ni kommer väl också, tänker jag, att lära känna den vansinnige från St. James. Dessa ord, som i sig sjelfva voro mycket oskyldiga, uttalades dock med en viss förbehållsamhet, liksom låge något derunder. — Den vansinnige från St. James, hvem är det? — En, som är ifrån förståndet, sir, som så många andre der i huset. Hvad vet jag? — Men de kalla honom den vansinnige från St. James — hvarför det? — Det yet jag inte heller; men dernere i St,