Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1856, sida 1

AHAA — Vi gingo långsamt vidare och hade snart upphunnit gossarne. — Sir, började fadren ånyo, sedan vi satt oss på den gröna gräsmattan och med beundran stirrade på det uppgående eldklotet; ni sade förut, att ni ärnade er till St. James. Kan jag få veta hvad ni har der att göra? — Förlåt att jag frågar så fritt, men lag tänker som så, att då jag sjelf inte har någon orsak att dölja hvad jag gör, så bör det väl ock förhålla sig på samma sätt med andra. Dessa ord sades i en så godsint och uppriktig ton, att jag omöjligen kunde upptaga dem illa, ehuru de förrådde en hög grad af nyfikenhet; jag svarade derför: — Godt! eftersom ni skryter af er öppenhjertighet, så börja ni och säg mig hvad ni heter, och hvad ni har der att göra, sedan skall jag genast följa ert exempel. — Ja, det är mycket enkelt, sir, och det är också snart sagdt. Jag är för närvarande krämare, som ni ser, och heter Phillips. De der gossarne äro mine söner Bob och William, och hvad ni ser på vagnen är all min lösegendom. St. James är ett af de ställen, der jag plägar kunna afyttra hvarjehanda, ty jag har särskild tillåtelse att komma dit emellanåt. — Nå, nu skall jag vara lika kort som ni, svarade jag; jag är läkare och mitt namn är G ... Jag reser för mitt nöjes skull och för att hemta erfarenhet, och besöker derför alla dårhus, hvar jag träffar dem, ty jag har hvad man här i verlden kallar en passion för de arma stackare, som försmäkta i dessa anstalter. St. James är en af de mest berömda af detta slag, och jag tänker derför att der göra förträffliga studier och finna lärorika njutningar: