Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1856, sida 2

Rossini och pianisten. Rossini fick en dag besök af en väldig klaverspelare. Meestron var utomordentligt artig under det han talade med sin gäst, men ställde sig så skickligt, att han för honom spärrade vägen till pianot. Pianisten märkte emellertid finten, men brydde sig ej derom, utan tog instrumentet med storm. vönskar ni, Mestro, att jag för er spelar några af mina sednaste kompositioner ? Rossini afböjde det, men virtuosen var enträgen, satte sig och lät sina fingrar med feberaktig, häftig, rasande fart fara öfver klaviaturen. Efter en halftimmas verkligt stormväder, steg han upp, badande i svett. vNå, Maestro, hur finner ni det? frågade han, skakande sitt långa hår. Jag finner det förvånande,? svarade Rossini med sin ironiska godmodighet. Ni är i sanning väldigare än Gud. Gud skapade verlden, men ni kaos.?