Frun, som under allt detta förhällit sig passiv, hemkom emellertid en dag ifrån staden och berättade med triumferande min, att baron Hartug blifvit förlofvad med fröken Orvall. Detta var mera än Emilie kunde uthärda, och hon föll i vanmakt. Ett par dagar derefter blef hon allvarsamt sjuk, och man misströstade om hennes lif. Baron Hartug hade emellertid icke utan en hård strid med sig sjelf beslutat sig för att räcka Emilies väninna sin hand. Partiet hade utan hennes vetskap blifvit afslutadt i ett familjeråd som hölls af hans och frökens föräldrar. Man hade användt öfvertalningar och hotelser, och baronen gaf slutligen vika, tack vare de fördomar, i hvilka han blifvit uppfostrad. Fröken Orvall hade också gjort invändningar emot partiet; men hennes moder hade hållit en sådan föreläsning för henne, att hon gråtande gifvit sitt samtycke. Men, ack! hon kände att förbannelse hvilade öfver denna förening, hon sade till sig sjelf, att hon blifvit såld såsom en annan handelsvara, hon ryckte ursinnigt i sina kedjor, men hade icke nog själsstyrka att slita dem i stycken. Hon tänkte på Emilie, hennes hjerta sammanpressades, och rodnan