Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1856, sida 1

FÖRSONING. Berättelse af Michael Giörup. (Forts. fr. föreg. N:r.) Då majoren såg, att baronen ville aflägsna sig, och han ogerna ville lemna ofulländadt hvad han så lyckligt börjat, föreslog han en spatsertur, och Rudolf antog förslaget. Men i trots af all vältalighet och af framställda förnuftsgrunder var det en punkt, mot hvilken majorens ansträngningar strandade, nämligen Rudolfs stolthet, som förbjöd honom atttaga det första steget till försoning. Emellertid lofvade baronen, innån de åtskilides, att följande dag besöka majoren, för att ytterligare samtala om saken. Då majoren befann sig allena, försjönk han i djupt eftersinnande. Han tycktes kämpa en strid med sig sjelf, en strid, som kom hans ansigte att blekna och hans puls att slå häftigare. Hemkommen, öppnade han sin byrå och framtog den hemlighetsfulla brefpacken, som vi redan en gång sett honom betrakta med ömhet och tårar i ögonen. Sedan han genomläst dem alla, sade han för sig sjelf: — Jag kunde hafva varit lycklig, om ödet så fogat, men Gud lät längtan och sorg kowma öfver mig, och sorgen är ännu icke försvunnen. Gammal, mycket gammal har jag blijvit, och mer åldras jag med