Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1856, sida 2

Styckegod-. i Irländare och Amerikanare. Säsom ett komiskt drag af irländsk stridslystnad och amerikansk spekulationsifver, berättar den bekante resanden Kohl följande anekdot. Han befann sig en gång på en amerikansk ångbåt i samtal med en irändare och en amerikanare. Då den förstnämnde hörde att Kohl var en tysk, sökte han med mycken ifver blifva upplyst om, hvilkendera befolkningen i Tyskland; katholiker eller protestanter, räknade största antalet. Kohl menade, att de utgjorde ungefär lika många. Nå, huru många då å hvardera sidan? frågade den grundlige irländaren vidare. Ån, en sexton till aderton millioner, svarade Kohl. Det var starkt! utropade mannen med enthusiasm: ha, hvilket präktigt slagsmål det skulle blifva, om de alla ginge löst på hvarandra! — Ja, instämde amerikanaren, och hvilken förträfflig affär kunde jag icke göra, om jag finge leverera de nöadige päkarne! Sålunda flammade irländarens fantasi upp vid tanken på ett handgemäng mellan trettisex millioner menniskor, medanlyankeen i all stillhet redan beräknade den möjliga vinsten på leveransen af de dertill erforderliga vapnen. Ett nytt under af natnren. Från trovärdigt håll berättar tidningen Courier de Lyon föl jande, som tilldragit sig i Saugnieux (Istredepartementet): En katta hade ej lagt, men legat på 9 hönsägg, ur hvilka genom hennes omsorg 9 små kycklingar framkröpo, dem hon sköter och vårdar, och ej mindre moderligt än en höna förer omkring att spatsera på hönsgården och vaktar dem för roffoglar. Häromdagen bar hon sina skyddslingar, som blifvit öfverraskade på promenaden af en regnskur, hem den ene efter den andre, lade dem och sig sjelf på sin bädd, och värmde de genomvåta djuren (12). Nu tale man om falskheten hos kattor! Faradistriädet. Vi ha, säger en korrespondent till en engelsk tidning, nyss hört en vän i Panama berätta om ett naturens undor, som. kallas paradisträdet. Sju af dessa träd och ej flera växa på en rymd af omkring en half engelsk qvadratmil, i Verajuas på Trinidad, på en viss hr Romeroes egendom. IIvarje träd har en enda hvit blomma, som öppnar sig, då den är fullt utbildad och visar i sin kalk en fullkomligt bildad blomster-dufva med utbredda vingar och upplyftadt hufvud. Blommorna sprida en vällukt, som kännes på ett afstånd af åtminstone en half mil (engelsk) från stället der trädet växer. Hvad som är lika besynnerligt med detta träd, är att det vid en viss tid hvarje år vissnar ända ned till marken, och ej efterlemnar mer än en liten hög af stoft, hvarur det sedan, likt sogeln Pheenix ur sin aska, uppstiger och växer, tills det bildat sin blomma. Denna har inga frön, ej heller kan det trädet fortplantas genom telningar eller sättqvistar. eller omplanteras. Den omnämnde vännen har fått en noggrann beskrifning derpå af en man, som sett dessa träd och hört dess historia.