modan meddela vi, att den amerikan, som sistl. Onsdag förvägrades tillträde vid drottningens lever. är lärare vid militärskolan i Westpoint och att han vid detta tillfälle bar sin uniform, nemligen blå frack med sådana knappar, som brukas af ingeniörkorpsen, blåa benkläder, hvit vest, svart halsduk och vanlig hatt. Ceremonimästaren gjorde honom uppmärksam derpå, att han i denna drägt, d. v. s. med svart halsduk, utan värja och utan gala-hatt, icke kunde erhålla företräde. Han gjorde detta i ytterst höfliga ordalag; men han hade sina föreskrifter, från hvilka han ej ansåg sig befogad att afvika. Sedan under dessa omständigheter hr Dallas, som stod i begrepp, att presentera 2:ne andra herrar utom den nämnde läraren, flera gånger anmärkt, att den anstötlig befunna drägten var en amerikansk uniform, väckte den belägenhet, hvari hans landsman fann sig försatt ibland personer, som voro honom fullkomligt främmande och på en aldeles främmad ort, en pinsam känsla hos honom, och han erbjöd sig att återvända med bonom hem, hvilket äfven hans begge andra följeslagare gjorde, hvarpå hela sällskapet lemnade palatset. Globe tillägger till detta meddelande, att drottningen, när hon genom lord Clarendon blef underrättad om denna toalettstrid, befalte, att man skulle säga hr Dallas, att hon ville emottaga den ifrågavarande herren, då han en gång befann sig i palatset, men att hr Dallas aflägsnat sig, utan att afvakta något beskeå, ehuru han visste, att saken genast meddelats lord Clarendon. Af dessa förklaringar finner man för det första, att historien om paletåen var ett misstag eller en dikt, och för det andra, att hr Dallas icke bedt om ursäkt, alldenstund han ej haft något att bedja om ursäkt för. Under det Times betraktar stridigheterna med förenta staterna beträffande värfningsfrågan såsom afgjorda genom Clarendons senaste depesch, tillråder bladet regeringen att så fort som möjligt afgöra centralamerikanska frågan och under alla omständigheter innan Pierces presidentskap lupit till ända, ty Buchanans upphöjelse till denna värdighet lofvar icke att bringa en för Englands interessen gagnelig politik till styret, hvaremot man af Pierce förr har att vänta ett tillmöteskommande än ett hopande af stora hinder i denna angelägenhet. Det är ej att förmoda, det Pierce önskar att lemna i händerna på sin medtäflare och frimodige efterträdare ett så gynnsamt tillfälle att förvärfva folkgunst, som centralamerikanska frågan. Men Buchanan torde blott grunda sin politik på idterna om förenta staternas öfvervälde i hela verldsdelen Amerika. Detta antyddes redan af hans förhållande som gesandt i London, der han alltid lät sig angeläget vara att draga ut på tiden med centralamerikanska frågan, på det att den skulle stå öppen tills han en gång komme till styret. På annat sätt låter sig icke förklara, att han ett helt år stält sig som om han icke förstode Clarendons anbud att hänvisa tvisten till en kompromiss. Times går sedan öfver till Buchanans partiverksamhet och ser äfven deri ett bevis för riktigheten af sitt påstående. Ursprungligen anhängare af federalistiska partiet, hade han så småningom öfvergått till det demokratiska. Men i trots af denna ändring af partinamn, ligger ständigt en och samma tanka till grund för hans förhållande, och denna tanka är: Amerikas storhet. På den tid, då Buchanan först inträdde i politiska lifvet, var federalismen det enda band, som hindrade Unionen från att sönderfalla i idel små enskilta stater. Nu, efter 40 år, sedan den stora invandringen gjort de ider, som lågo till grund för det gamla federalistiska partiet, obegripliga för största delen af befolkningen, är det demokratiska partiet, som, obekymradt om meningsolikheterna i de enskilta frågorna, samlar Negervännen lika väl som Negerpiskaren kring sitt barner, på hvilket som lösen står skrifvet: Amerika för Amerikanerna. Till detta parti, som proklamerar det stora folkets herravälde, har Buchanan i nyare tiden konsequent anslutit sig. Och just af denna orsak bör centralamerikanska frågan bringas till en lösning, innan en Buchanan för amerikanska statsskeppets roder. Man torde erinra sig de klagomål som för något öfver ett år sedan förspordes i engelska pressen öfver det otillbörliga inflytande som prins Albert utöfvade på regeringen. De förnyades för en tid sedan, då gardesofficerarne, såsom det troddes, dertill uppmuntras ssäebBssdoD