Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1856, sida 3

Styckegods. London räknade, enligt 1851 års tabeller, icke mindre än 327,391 hus och ägde 2,362,236 innevånare, hvilka nu måste hafva ökat sig till två och en half million. Dess tillväxt är så stark, att omkring 4,000 nya bus alltjemt stå under byggnad. Tillväxten af denna stads befolkning visar oss, säger en tysk tidning, att man hvarje år måste bereda nytt utrymme för 40,000 inflyttande. Af dessa äro omkring hälften främlingar — en invandring, hvilken är ungefär så stor, som om ön Guernseys hela befolkning flyttade till hufvudstaden för der qvarstanna — eller såsom om en stad, med samma antal innevånare som Carlsruhe, årligen fogade sig till London. Antaga vi för säkert, hvad Balbi uppgifver, att hela antalet af jordens innevånare är 1,075 millioner, så utgör jettestaden vid Themsen 250 af denna menniskomassa, så att ibland hvarje tusental af hela den ungefärliga menniskofamiljen åtminstone tvenne Londonare befinna sig. Kort sagdt, London kan tryggt betecknas såsom den tätast bebodda stad på jorden. Den har en fjerdedel mera menniskor inom sina murar än Peking skall hafva, två tredjedelar mera än Paris, dubbelt så många som Constantinopel, fyra gånger så många som Petersburg, fem gånger så många som Wien, och Newyork och ungefär sex gånger så mänga som Berlin. Den jordyta staden betäcker är ungefär lika stor som ön Elba, ehuru stadens gränsor ej med säkerhet kunna bestämmas, ty att säga hvar hufvudstaden börjar och slutar, är lika svårt som att uppgifva en noggrann gränslinie emellan regnbågens olika färger, eller mellan det salta och söta vattnet vid en flods utlopp i hafvet. Byarna, hvilka ligga intill förstäderna, draga sig så omärkligt in uti staden, att endast en i förhållandena fullkomligt hemmastadd person kan taga sig fram. 360,000 gaslyktor upplysa staden, till hvars uppvärmning (kök, gasberedning o. 8. v. inberäknade) 3 millioner tunnor stenkol årligen åtgå. Berättelserna om kreatursmarknaden visa, att London årligen förtär 272,000 oxar, 30,000 kalfvar, 1.480.000 får och 34,000 svin — till ett värde af 7 å 8 millioner pund sterling, — under det att på lika tid af stadens bagare 1,600,000 quarters hvete förbakas till bröd. Om konsumtionen af födoämnen ur växtriket vilja vi, efter Nayhewes utförliga tabeller anföra, att Londonarne årligen färtära 340,464,000 5l. potates, 89,067,000 kålhufvuden, 16,807,000 morötter och 20,689,784 kannor lök. Dertill komma ungefär 400 millioner J. färsk och cirka 47 millioner l. torkad fisk samt 495,896,000 ostron — oberäknadt den massa af hummer, krabbor, musslor, kräftor o. s. v., som dagligen uppköpes. Vidare 4,013,500 stycken fjäderfä, och slutligen en stor mängd äpplen, apelsiner, körsbär, plommon och åtskilliga slags bär. — Icke ringare är proportionen i förbrukningen af dryckesvaror; ty utom 19,215,000,000 gallons (1 gallon ungefär 17, sv. kanna) vatten, som af de serskilda kompanierna levereras till husen, försvinna i Londonarnes strupar årligen 65,000 pipor serskilda slags viner, omkring 28,000,000 kannor spirituosa samt 597,000,000 kannor porter och öl. Barnum återigen. Det står illa till med den bankrutterade Barnum. IIan äger ej mera det besynnerliga muset i Brodway, ej mera en half million dollars, men han är ännu i besittning af sitt snille, med hvars tillhjelp han redan ånyo spekulerar att komma sig upp. Ibland de många medel Barnum begagnar för att upprätta sitt anseende i sina amerikanska landsmäns opinion, nämnes ett bref från Jenny Lind till Barnum, hvilket gjort sin rund genom alla nordamerikanska tidningar. Brefskrifverskan tillstår deruti, att alla de välgörande handlingar, hon utöfvat under sitt vistande i Amerika, härledt sig ifrån Barnums råd; han hade dock varit allt för blygsam att offentligen för sig taga i anspråk det pris, som tilldelades den barmhertige samariten. , Brefvet skildrar Barnum öfverhufvud såsom en verklig barmhertighetens engel, från hvilken ingen, som vändt sig till honom om hjelp och råd, gått ohulpen eller utan tröst. Jenny Lind uttalar den tillförsigten, att en man med sådant snille och så ädelt hjerta icke länge kan förblifva i fattigdom, men att hon emellertid icke skulle tillåta att han lefde i armod, om ock hans blygsamhet och finkänslighet förbjöde honom att vända sig till henne. Naturligtvis är detta bref från den svenska näktergalen? en dikt ifrån början till slut.