Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1856, sida 1

— Du borde blygas för att tala så! Ar det broderligt att lyssna till nedrigt förtal, ja sjelf utbreda sådant? När herr v. Kleist kommer från mamma, vill han kanske tala med mig. Nåväl, jag fruktar henom icke; han skall få ett sådant svar, som han förtjenar. — Våga icke att ge honom nej, sade Rudolf och började åter sin vandring öfver goltvet, under det Elise ängsligt såg mot dörren. Slutligen öppnades den, herr v. Kleist inträdde, och Rudolf aflägsnade sig. Den förolyckade valkandidaten närmade sig Elise med det sötaste leende. Han inledde sitt tal dermed, att han hos modren hade anhållit om dottrens hand, och att friherrinnan med glädje gifvit sitt samtycke till denna förbindelse, som var så lika till stånd och vilkor. Då han emellertid intet svar fick, anhöll han formligt om Elises hand. — Jag kan ej emottaga ert anbud, svarade Elise; — vi passa ej för hvarandra; våra karakterer och lefnads-åsigter äro så olika.