Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1856, sida 2

lig strid, som ej heller uteblef. Det hade ej gjort ett godt intryck, att Rudolf med sina vänner uteblifvit från den gamle prestens likdegängelse den föregående dagen, och derför voro alla gynnsamt stämde för Alfred. Alfred talade först; det var lugna, enkla och oskrymtade ord, som gjorde godt intryck på de fleste åhörarne. Derefter och sedan han blifvit varmt rekommenderad, uppträdde herr v. Kleist och höll ett vidtsväfvande blomsterrikt tal utan något Positivt innehåll. Alfred blef nästan enhälligt vald; då herr von Kleists anhängare fordrade öppen omröstning, visade sig äfven nu, att Alfred hade betydlig öfvervigt. Han blef alltså utropad till kretsens riksdagsman, medan hans motståndare skyndsamt aflägsnade sig från stället. Samma afton reste han till Köpenhamn, enär hans permission nästa dag var utlupen, och enligt afta gjorde Oberg honom sällskap. De talade icke mycket under vägen; begge dolde en fruktan inom sig, men de anade ej, att den gällde samma föremål: Elisce Elfte Kapitlet. Samma afton hade herr v. Kleist ett långt samtal med den gamla friherrinnan, under det Rudolf och Elise befunno sig i hvardagsrummet. Rudolf mätte rummet med länga steg; det förargade honom ännu, att herr v. Kleist icke blifvit riksdagsman. Slutligen tycktes han bli trött, eller