Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1856, sida 1

— Hvad är det för konster? ropade Rudolf; du ger honom en korg! — Ja, jag kan icke annat. — Men du skall göra annat. Herr v. Kleist är min vän, jag önskar honom till svåger, och han skall också bli det. Tager du honom ej med godo, får du finna dig uti att vi begagna andra medel. — Min herr broder, jag låter ej tvinga mig, sade Elise stolt. — Det få vi se, sade baronen, — tillsvidare får frågan hvila, tilldess riksdags-valet är förbi, men dagen derefter skall jag hafva ditt ja. Rudolf lemnade sin syster i en icke serdeles angenäm sinnesstämning. Herr v. Kleist hade alltid varit henne en motbjudande person, och nu ville man tvinga henne att emottaga hans giftermålsanbud. Det skall aldrig ske; förr vill jag lemna fädernehemmet och söka min lycka bland främlingar — detta var Elises föresats. Flickans karakter var en sådan, hvars fasthet vexer med motståndet, och hennes beslut var i denna sak orubbligt. I .