Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1856, sida 1

låtom oss ej tala mer härom. Säg mig, huru mår vär gamle pastor? — Han dog i natt. — Ar han död, den hederlige, gudfruktige gubben! Frid med hans själ! Det låg något mildt och ljufligt i hans väsende, som spridde sig till hans omgifning och gjorde hjertat så godt. Marie skall bli bedröfvad, när hon erfar, att han lemnat detta jordiska. — Bokhållare Oberg har i dessa dagar varit hos den gamle. — Jag vet det. Du har väl talat med honom? — Ja, mycket ofta, det vill säga hvarje gång jag besökte den sjuke. Det skall visst smärta mamma, då hon erfar, att pastor Möller lemnat detta jordiska; hon värderade honom så mycket och gick hvarje Söndag i kyrkan, för att höra honom. — Vår mor är en besynnerlig qvinna, Elise. Jag har ofta tänkt på deu gåtfulla stelhet, som ligger utbredd öfver hennes väsende; den synes ej vara naturlig. Ack, om jag finge trycka mfg till hennes hjerta, omtala min kärlek och anförtro henne mina tankar, hvad jag då skulle tacka Gud! — Samma önskan har jag ofta hyst. — Men något oförklarligt håller mig tillbaka; det är likasom en osynlig mur mellan mig och henne. Ehuru jag annars ej är rädd, fruktar jag verkligen för den dag, då jag måste yppa för benne min kärlek till Marie. (Forts.)