Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1856, sida 2

FDIvULCIL I111 he nd Me Vv VU VI ve UVI Jag svär att vara trogen den heliga sak, jag har omfattat, och ej skona någon af det insama liberala bandet, hvilken hans börd, slägtskap eller ställning må vara; jag svär att ej hafva medömkan med barns och åldriges tårar, utan till sista droppen utgjuta de infame liberales blod utan afseende på äldersoch kön. Prons försvare, hvars föreningsband är en sådan ed som den ofvanstående, rekryteras ur dräggen af befolkningen: landstrykare, spioner, mördare, röivare, tjufvar, med ett ord ur allt lågt och brottsligt, som finnes i landet. Såkre under polisens vingars skugga och ötvertygade, att de ostraffadt kunna begå hvad som helst, ja i vissa fall erhålla belöningar, inskränka sig medlemmarne af San-fedestaförbundet icke till fullföljandet af sitt egentliga ändamål: lönnmord på de liberale, utan sköta äfven med all ifver sina enskilta intressen. Om någon vill bli befriad från en efterhängsen fordringsegare, en svartsjuk man eller något annat hinder för tillfredsställandet af sina passioner, anlitar han Trons försvarare, som ostraffadt expediera offret under I förevändning, att de nedgjort en infam liberal. Af ofvanstående fullkomligt tillförlitliga uppgifter finner man, att om dolkteorien hyllats af någon Italienare, som tror sig vara patriot, I bar det skett för att med jemgoda vapen försvara sig, då han förföljts af sådana skurkar som de af Italiens herrskare med Guds nåde besoldade San-fedesti. Chefen för påfvens väpnade styrka och premierministern kardinal Antonellis högra hand är en man vid namn Filippo Nardoni. Han bär titel af öfverste, är behängd med en mängd ordnar och har under sin tjenstetid sugit påfvens undersåter icke blott för den helige fadrens, utan äfven för egen räkning, så att han nu är utomordentlig rik. Hans föregående lefnad är höljd i mörker, men många misstanka, att han är samme Filippo Nardoni, som den 14 Februari 1812, enligt utslag af civiloch kriminalrätten i departementet Tronto, dömdes för ett nesligt brott till skampålen och fem års arbete på galererna. Times, som meddelar domstolens utslag på originalspråket, uppmanar kardinal Antonelli att för sin egen heders skull vederlägga detta påstående, om han kan det. Det är naturligt, att påfliga styrelsen under dessa förhållande måste vara hatad och föraktad äfven af uppriktiga, men upplysta katoliker. Bland desse vinner den åsigt allt större utsträckning, att påfvens verldsliga magt är ett kräftsår för katolska religionen, emedan icke blott italienska folket, utan rättänkande menniskor af alla nationer afsky de konseqvenser, hvartill ett verldsligt prestherradöme leder, och denna afsky återfaller till en del på den troslära, hvars hufvud påfven förklarat sig och anses vara. Denna åsigt har äfven vunnit insteg bland katolska presterskapet och utvecklas bland annat i en skrift La Cuapautiå Jerusalem af en fransk abbö Michon, som går ännu ett steg längre, i det han anser att påfvens afsägelse af sin verldsliga magt ej skulle göra tillfyllest, utan föreslår, att sjelfva påfliga residenset bör flyttas från Rom till Jerusalem, der den helige fadern vore aflägsnad från alla politiska förvecklingar och i lugn kunde egna sig åt sitt andliga kall. Såsom blott en andlig myndighet skulle påfvens materiella tillgångar blifva ojemförligt större än nu, då han måste använda de summor, som inflyta från kyrkostatens befolkning och främmande katolska länder, på upprätthållandet af sin bräckliga politiska magt. Abbe Michon försäkrar, att hans plan vunnit mägtiga politiska personers bifall, men den torde dock i evighet förblifva hvad den är: en from önskan, ty dess förverkligande stöter på alltför många hinder och sårar alltför många intressen. Herrar kardinaler vilja sannerligen icke utbytadetgyllene Rom mot det gamla otrefliga och smutsiga Jerusalem och sin verldsliga magt och herrlighet mot ett andligt herdekall midtibland otrogna Muhamedaner och Judar. — —L l Den I Juli Med anledning af den midt under ruset af Onaontfagtanna utförlada UUNN.