Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1856, sida 2

Vmtutståtåds egendom, nära Götha kanal, i Fägreda församling, har af grefve G. Hamilton och löjtnant W. Ramsay blifvit i dessa dagar försäld med, inventarier samt höstoch vårutsäde mot 350,000 rår ras till possessionaterne Adam och Bror Troselius, som lära ämna mellan sig dela den betydliga egendomen. Styckegods. HBestickningarne i Ryssland. A. Herzen berättar i sina memoirer följande exempel på den träckhet, hvarmed bestickningarna drifvas i Ryssland. En gång kom en lokalembetsman från en af provinserna upp på ett embetsrum för att höra sig för i någon sak, och då han sedan skulle gå, framtog han mycket hemligt ven grå (en stor sedel) ur sitt hattfodral. Hvad skall det der hemlighetskrämeriet tjena till? sade kontorschefen, vliksom vore det ett kärleksbref. Det är en grå ser jag, — nå, så mycket bättre! Låt ni de andre spekulanterne se den, det skall bli dem en nyttig lärdom, då de se, att jag inte försmår 200 rubler, och till återtjenst åtager jag mig deras sak. — Tror ni inte det? Och dermed uppveckiade han sedeln för allas blickar, lade den åter tillsammans och stoppade den i fickan. Presstvång hos Antipoderne. Helt nyligen hände det, att general Walkers trupper i Nikaragua icke erhöllo sin vanliga litterära ration, tidningen El Nicaraguense, af det goda skäl, att utgifvare och sättare blifvit hindrade i sitt arbete antingen af hetta eller bränvin. I anledning derat sände general Walker till tryckeriet en skrifvelse, hvari han med få, men eftertryckliga ord förklarade, att så framt tidningen ej utkomme följande dagen, skulle han sända en afdelning soldater, för att arrestera hela personalen, både redaktörer, sättare, tryckare o. s. v. Efter emottagandet af denna vink, utvecklade sig en förvånande verksamhet säväl inom redaktionen som i tryckeriet. Tidningen lades under pressen, och då soldaterne kommo för att verkställa hotelsen, blefvo de synbart rörde derigenom att hvar och en erhöll ett friexemplar, innehållande en högst smickrande 7ledande artikel om generalen och hans tappre fribytare. Brandklipparen. Om denne märkvärdige häst har man följande underrättelser: Uti slaget vid Lund d. 4 Dec. 1676 blef en häst konung Carl XI undanskjuten, i början af träffningen, då korporalen vid Smålands kavalleri, Håkan Ståhle, red fram och lemnade konungen sin häst, och denne häst, som var ljusgrå till färgen, var just densamme, hvilken sedan blef kallad Brandklipparen. Konungen red den sedan ofta under Skånska fälttågen, och efter krigets slut nyttjade han honom när eldsvådor inträffade i Stockholm. Då konung Carl XII gick med armåen öfver Liffland 1700, medtogs denne stadige häst, och brukades ofta af konungen under fälttågen i Polen och Ukrain. Etter slaget vid Pultava 1709 följde Brandklipparen med till Turkiet, hvarest han blef fången under kalabaliken 1713, men igenlöstes från Turkarne. Kom sedan efter konungen till Stralsund, der den, vid fästningens öfvergång 1715, åter blef fången, men af fienden återgifven, hvarefter han öfversändes till Skåne och blef död i Lund 1718, 42 år gammal. — På flere taflor finnes konung Carl XI afmålad, ridande på denne häst, uti slaget vid Lund 1676, der en död häst derjemte ligger skjuten. — Korporalen Håkan Ståhle befordrades straxt, efter slaget vid Lund, till kornett och adlades sedan 2:ne dess söner med namnet Ridderståhle; men ätten har icke låtit introducera sig på riddarhuset. Drottningens tobakspipa. Don som vill göra sig begrepp om Londons underverk, om Englands rikdom och magt, bör bese hufvudstadens dockor. Från Tower fill Blackwell, en sträcka af 4 eng. mil, rörer man sig mellan idel dockor. I hela den öfriga verlden finnes intet, som ens på ett aflägset sätt kan jemföras med dessa massor af fartyg, dessa ofantliga magasiner, af hvilka några äro hela 7 våningar höga. St. Catharina, Londons Ostoch Westindia-dockor, upptaga en areal af 10 till 11 acres samt rymma 1200 fartyg af 539,000 tons. Detta är blott de pi venstra sidan af Themsen liggande dockor; på högra sidan finnes likaledes en stor sträcka. Vi vilja emellertid stanna på venstra sidan i Londons dockor, ty här finnes ,drottningens tobakspipa, i de källrar, hvarest de ofantliga vinupplagen påtriäftas. I medelpunkten af den stora östra källaren kommer man till en rund byggnad, som ej har någon ingång; detta är grundmuren till drofttningens tobakspipa. Stiger man upp i magasinet, som är ofvanför denna källare, befinner man sig i den stora tobaksdepot, som kallas drottningens entrepot, derföre att regeringen hyrt den för 14,000 pund st. om året. Denna entrepot har ej sin like på jorden; den omfattar en areal af 5 acres; pelarne som bära de jernbjelkar, på hvilka taket hvilar, äro så lätta, att det ser ut som om taket hvilade på ingenting. En ofantlig massa tobak, inemot 30,000 tons ligger här förvarad i väldiga fat, i två rader ofvanpå hvarandra. Här ligger mången gång för 4 till 5 mill. pund st. tobak, och der finnes ännu ett nästan lika stort magasin för finare tobakssorter, äfvensom ett särskildt för cigarrer, hvari man ganska ofta finner 1,500 kistor, hvardera värd, 1,500 p. st. — I drottningens entrepot vandrar man omkring mellan murar af tobaksfat samt befinner sig i en fullkomlig tobaksatmosfer. Man märker snart en pelare, hvarpå med stora bokstäfver står måladt: ,Till Ugnen! Följer man den anvista riktningen, kommer man till midten af magasinet och till , drottningens tobakspipa. Man inträder genom en port, hvaröfver den kungliga kronan och begynnelsebokstafverna V. R äro målade med röd färg. Man befinner sig nu uti ett stort rum, i hvars midt står en konformig ugn. En Stark eld brinner deruti och omkring densamma ligga stora högar af the oeh tobak samt andra ämnen för att underhålla elden. Denna eld släckes aldrig, under hela året, hvarken natt eller dag. En embetsman är satt att underhålla elden, medan andra embetsmän oupphörligt frambära hela laddningar tobak, cigarrer samt andra varor, som skola uppbrännas Alla konfiskerade eller osäljbara artiklar, af hvad slag som helst, vandra denna väg. I de andra dockorna nedgräfvas, efter hvad man försäkrat oss, skadade varor i jorden, tills de till en del ruttnat, hvarefter de säljas som gödningsämnen. Här der