StyckegodGlasskåpet. Berättelse af B. S. Ingeman. Den rike köpmannen Seyfert i London hade blifvit enkling. Han var en enstöring och föga tåld, emedan han gällde för en kall egoist och en hjertlös penningmenniska, som ej erkände nägra andra menskliga pligter än punktlig uppfyllelse af hvad som var lag och rätt i landet. Han var blott några och trettio år gammal; men hans lugna, oföränderliga ansigte var som om det varit uthugget af sten. Han var uteslutande affärsman och påstod med ett slags stolthet att allt hvad man kallar fantasi och känsla vore blott en inbillning eller sjuklighet, som var fullkomligt främmande för hans goda, friska natur. Hans äktenskap var ofruktsamt och hade varit föga lyckligt. Den aflidna fru Seyfert hade varit en utmärkt skön brunett af ett häftigt, nästan sydländskt temperament. Motsatsen mellan hennes eld och hennes äkta mans köld hade ofta gifvit anledning till husliga uppträden, hvilka dock alltid voro monologer, emedan mannen vid dylika utbrott städse iakttog den likgiltigaste tystnad. Genom detta giftermål hade grossören, som tillika var juvelerare, förvärfvat hela sin stora förmögenhet; men i äktenskapskontraktet var det på det bestämdaste sätt förklaradt, att om