Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1856, sida 2

— — —b ———— 2 faan Rättegånasoch Polissaker. I Onsdags på eftermiddagen hade Skräddaregesällen Svante Leverin, som konditionerat hos Skräddaremästaren C. A. Eriksson, jemte några bekanta badat uti Göta elt vid Rya Nabbe, då Leverin helt plötsligt försvann under vattnet. Man försökte väl att få rätt på mannen, dervid Skomakaregesällen H. Christiansson, som i detsamma kom tillstädes, flera gånger dykade under vattnet, men det oaktadt lyckades man icke återfinna den saknade. Det var först en stund derefter som den drunknade flöt upp på vattnet, då man försökte allahanda medel att återkalla de flydda lifsandarne, men allt förgäfves. Vid i går hållet polisförhör rörande denna olyckshändelse, upplystes, utom hvad som inhemtas af ofvanstående berättelse, att Leverin, som icke kunnat simma, under badningen råkat komma uti en å elfbotten befintlig fördjupning, som ingen af de badånde kände till, hvilket föranledt hans plötsliga försvinnande, så att ban icke kunnat gifva något rop om hjelp ifrån sig. Då Leverin således vådligen omkommit, förklarade poliskammaren den hållna undersökningen icke föranleda till någon vidare åtgärd, och mötte derföre intet binder för den dödes begrafning på vanligt sätt. Ett ohyggligt dåd föröfvades i Onsdags på aftonen vid niotiden, då förre Bryggaredrängen Jonas Andersson, som är boende i Örums hus på lilla Berget vid Köpmansgatan och hvilken flera gånger varit omnämd i denna tidning för sin supiga och lättjefulla lefnad, hvarföre han också tvenne gånger blifvit varnad af vederbörlig tillsyningsman, i vredesmod så rysligt misshandlade sin hustru, Ulrika, att om icke i huset boende personer, som funno henne liggande på golfvet, badande i blod, mellankommit, hon efter all sannolikhet blifvit ihjelslagen. Det var icke utan möda efterskickad polis förmådde att öfvermanna den ursinnige, som stundom gått beväpnad med skarpladdad pistol, så att han injagat skräck hos något hvar der i huset. Hos poliskammaren förevar i går ransakning angående denna tilldragelse, då Jonas Andersson var inställd från stadshäktet. Af nedanstående af Kirurgen Edhlund, som vid ofvanberörde tillfälle tillkallades för att vårda hustru Andersson, meddelade attest. kan man bäst göra sig ett begrepp om huru omenskligt mannen behandlat hustrun. Attesten lyder sålunda: Hustru Andersson, hvars hufvud, ansigte, hals och bröst öfverallt var blodigt, befanns tvers öfver hjessan hafva 4 blodsår, hvaraf ett så djupt att hufvudskälsbenet syntes blottadt till 23 tums längd, ett annat sår lika långt, samt 2:ne dito om en tums längd, hvardera från 2 till 4 linier djupa. Ett sår i pannan från h tet ned mot näsan, c:a 2 tum långt och så djupt att benhinnan var sårad. 2:ne sår öfver venstra kindbenet om 2 tums längd hvardera, hvaraf det ena inträngt till benet och det andra åtföljd al förlust af hud och kött till I tums bredd och 3 liniers djup; ett dito nederst vid tinningen i trubbig vinkelform om 13 tums längd och 4 till 5 liniers djup; ett dito invid och framför örat i vinkelform med I tums sida och 3 tums djup; ett dito straxt invid sistnämnda, rakt, 11 tum långt och 3 till 4 linier djupt; ett dito i kroklinea från hakan nedåt halsen till käkkroken, 43 tum långt och 1 tum djupt; i dess midt ett dito å halsen från strupen till halssenan, 3 tum långt och från 2 till 4 linier djupt; 3:ne smärre hudrispor, äfven likasom alla sistnämnda särnader å venstra sidan af ansigtet och halsen. Härförutan var en hög, spänd svullnad å högra sidan af hakan, samt tecken till en stöt å bröstet, iföljd hvaraf andedrägten var besvärad. Af upplysningsvis hörde personers berättelser inhemtades, att kif och ocnighet allt som oftast före q fallit mellan makarne, dervid hustrun visat sig hård och grälaktig, men mannen tyst och fridsam, när han icke förtärt spirituosa. På Onsdags morgonen hade gräl uppkommit dem emellan, hvarefter mannen, som då varit fullt redig, yttrat att endera af dem skulle dö innan aftonen, om han ock derför skulle klä ,blodig skjorta. På aftonen vid niotiden hade mannen, som då var något rusig, men icke värre än att han väl visste hvad han företog sig, lik en ursinnig menniska försökt sparka upp dörren till det rum, der hustrun innevarit, hvarpå denna öppnade dörren, då mannen rusat in uti rummet och med 2 butelj, som han haft i handen, tilldelat henne slag på slag i hufvudet tills buteljen sprang sönder, dervid hon slutligen neddignade på golfvet, badande i! blod, hvarefter barbaren med buteljvitarne sargat henne i ansigtet och med ena foten trampat henne på bröstet, hvilken grymma misshandling väl icke slutat förrän hustrun upphört att lefva, om icke flere af husfolket, tillkallade genom oväsendet och hustruns jemmerrop, med våld skiljt den ursinnige från henne, som man befarade icke skulle kunna lefva, men sedermera repat sig, så att numera någon fara för lifvet icke lärer förefinnas. Jonas Andersson ursäktade sig med att han den ifrågavarande aftonen fått ett anfall af yrsel, hvilket flera gånger förut händt honom, till stöd hvarför han åberopade att han icke mindre än trenne gånger varit intagen på sjukhuset för delirium tremens. Hvad under detta anfall passerat visste han icke, liksom han icke kände hvar han befunnit sig, förr än påföljande morgon, då han vaknade i stadshäktet. Målet öfverlemnades till rådhusrätten och skulle Andersson under tiden qvarstanna i stadshäktet.