— -A-— — FÖRSONING. Berättelse af Michael Giörup. (Forts. fr. föreg. N:r.) Förbundet var rent, ty hon sjelf var som en Guds engel. Och hennes trolofvade, huru stolt och djerft skådade han icke framför sig, huru manligt och skönt glänste ej hans öga! Det var en ek, kring hvilken den svaga rankan lugnt och tryggt kunde slingra sig. Alfred kände Marieg värde. Han hade erfarit tillräckligt af verlden för att veta, huru sällsynt den rena qvinligheten är nu för tiden, och han tackad Försynen, som låtit honom flnna en så sällsynt blom ma på sin väg. Han svor att skydda henne mot stormens hand och kände inom sig ny kraft till nya och ädla gerningar. Det herrskade denna afton en munter sinnesstämning i fru Öbergs hus. Majoren hade öppnat sin språklåda och försökte bevisa militärståndets företräde framför det civila, och bokhållare Öberg be kämpade honom så godt han kunde. Men glädjen blef tyvärr störd derigenom, att pigan kom in med bref från pastor Möller. Alla älskade den gamle pastorn .. naturligtvis med undantag af majoren, som icke kände honom . . och bokbållaren tog ef