Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1856, sida 1

Cs — FÖRSONING. Berättelse af Michael Giörup. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Hvarför det? På många olika vägar leder den gode Guden menniskan till målet. Käre Rudolf Hartug, er har jag döpt, er har jag beredt till Hernans heliga nattvard, er har jag älskat såsom min egen son, ehuru afståndet mellan oss varit så stort; derför vänder jag mig nu förtroendefullt till er med en bön, som måhända blir den sista i mitt lif. Lofva mig att ej förfölja en underhafvande för hans politiska åsigters skull! — betänk er väl! — Jag vill ej binda mig med ett bestämdt löfte, jag kan det icke; men såvida det står i min makt, vill jag vara öfverseende mot! alla. — Det är alltid något, fastän icke mycket. — Jag kan ej lofva mera. — Jag tackar er då för hvad ni lofvat. Kort derefter aflägsnade sig Rudolf, och Elise blef ensam med den gamle pastorn. — Min kära dotter, Gud belöne er för all den vänskap, ni visat mig. Jag vet, att en gubbe ej kan vara ett underhållande sällskap för en ung flicka, och likväl har ni så ofta besökt mig, sade Möller och såg vänligt på Elise.