Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1856, sida 1

Friherrinnan läste Alfreds bref, medan Rudolf fortfor: j — Men jag känner, likaväl som han sjelf, orsaken härtill; han vill förarga mig, emedan jag icke mer skickar honom penningar; han vill visa mig, att han kan skaffa sig pengar utan mia hjelp, och till en början vill han förtjena sina tre daler om dagen såsom riksdagsman. — Sådane oädla motiver bör du icke tillägga Alfred, svarade friherrinnan, — och jag hoppas, att du förmår herr v. Kleist att afstå från sin kandidatur. — Nej, aldrig. Jag vill tvertom göra allt för att Kleist må bli vald. — Gör du det, har du min förbannelse, sade modren och gick. — Hennes förbannelse, mumlade Rudolf, — Guds död! har hon blifvit liberal? Nej, hon har ju alltid tillhört vårt parti; men det är Alfred, som hon beskyddar, som hon.. . ja, fan vete, huru det hela hänger ihop; jag vet det icke. Annu i afton reser jag öfver till Maarholm, för att tala med friherre Rheinfeld om saken. Hans dotter Adelaide är väl nu hemkommen från Paris, och henne önskar jag äfven se. Sjunde kapitlet. Alfred hade alltid med varmt deltagande följt de offentliga angelägenheterna, men hade aldrig tänkt,