och affördes till häradsfängelset i Norje. tyckegods. Galna hundars bett skall, får man tro Marienwerder Kreisblatt, kunna botas. Då notisen irom möjligen kan vara af stor betyäenhet, meddela vi den i öfversättning: Vid den icke sällan förekommande vattuskräcken hos hundar och densammas lätta öfverförande på menniskor, torde det vara af vigt att allt mera offentiggöra ett bepröfvadt medel deremot, som ännu är ultför litet kändt Isistorien om det nedanföre noga uppgifna medlet, är i få ord följande: Familjen Thömer i Stolp egde receptet såsom arkanum mot vattenskräck redan sen mannaminne, och meddelade läkemedlet, utan att derigenom vilja rikta sig. Chemiska undersökningar voro icke i stånd att utgrunda kompositionen. Trots ett mångfaldigt användande, blef intet fall bekant, hvarvid vattuskräcken, efter medlets begagnande, utbröt. Genom denna omständighet och ännu mer derigenom, att hos flera personer, hos hvilka vattuskräcken redan otvetydigt visat sig, medlet likväl icke nekade sin verksamhet, vann det ett sådant förtroende hos allmänheten, att man i den ifrågavarande trakten Zanska litet fruktade för vattuskräck, och hundbitna brukade medlet med det största förtroende och önskad verkan. Ienligt föreskriften masie den bitne i tre på hvarandra följande morgnar pÅ fastande mage imtaga tre knifsuddar af pulvret med varmdricka (Warmbier) och derefter afvakta svettuir kild diet är icke behöflig. Äfven skall, efter försäkran af förre innehafvaren stadskamereraren Thömer, det icke vara behöfligt att skarificera eller bränna såren. När läkare använde detta arkanum, så försummade de naturligtvis icke den föreskrifna yttre behandlingen. Flera mycket gynnande attester, till och med af högförnäma personer, bekräfta den ovanliga verksamheten hos det Thömerska arkanum, hvilket redan år 1848 föranledde Stolpes kretsfysikus, hr d:r Helm, att göra den kongl. regeringen uppmärksam på det hemliga medlet. Men underhandlingarne med familjen Thömer ledde icke till önskadt resultat, och medlet förblef hos nämnde familj till dess herr Thömer meddelade detsamma åt apothekaren Freundt och d:r Asmus, hvilken sednare genom den medicinska tidningen offentliggjorde det till den lidande mensklighetens väl. Receptet dertill är följande: Preparerade ostronskal, Enzianrotpulver (gentian, baggsöta) af hvardera 2 lod, röd Bolus 1 lod, Myrrhagummi ett halft lod, blandadt till finaste pulver. Med den uppriktiga önskan att det af erfarenheten sedan flera menniskoåldrar bestyrkta arkanum må bevaras och såmedelst blifva nyttigt och välsignelserikt för den lidande menskligheten, varder det till vidare kännedom pnbliceradt. Så lyder originaluppsatsen i svensk öfversättning. Då vi icke känna tillförlitligheten af detta medel mot den förskräckligaste sjukdom, så öfverlemna vi detsamma till sakkunniges bepröfvande, under önskan att Thömerska familjens i Stolp (Stolpe, en stad i Pommern) jarkanum må realisera sig sig till något annat, än vanlig klok-gubbe-medicin. (Bl. P.) — I Danska tidningen Fädrelandete läses jande: Den i Paris utkommande Revuc echronologique innehåller i Februari-bäftet för innev. år ett bref från vår landsman J. Järgensen i Locle, hvarmed brefskrifvaren söker framkalla en diskussion om en af honom föreslagen radikal reform i tidsräkningen. Hr Järgensen gör uppmärksam på, att i de länder, öfver hvilka jernban-nät gå, hafva praktiska omständigheter tvungit vederbörande att hvad bantågen beträffar uppgifva den lokala tidsräkningen, som beror af medelsolens genomgång genom ortens meridian, samt i stället införa en gemensam tidsräkning, som rättar sig efter hutvudstadens eller hufvud-obser toriets tidsräkning: denna förändring har i det allmänna lifvet (utom jernbanorna) hittills varit omärklig, derföre att det endast varit fråga om några minuter: men den börjar blifva kännbar på gränsstationerna (t. ex. mellan Frankrike och Preussen, då tidsskilnaden mellan Varis och Berlin är ungefär 3 timma), och skall i ännu högre grad göra sig gällande när vi en gång få Jernban-nät som sträcka sig t. ex. från Brest till Canton chela 8 timmars tidsskilnad). Herr Järgensenvill som sagdt väcka en diskussion härom och har för detta ändamål uppställt ett förslag, som torde förekomma många rent af revolutionärt, men som likväl synes vara, om icke det enda förnuftiga, i alla fall ett mycket förnuftigt förslag. Det går ut på att man hela jorden rundtomkring skulle räkna klockslaget lika utan afseende på tiden om dagen (att man till gemensamt klockslag skulle, som hr J. för , taga det som efter vär nuvarande tidsräkning gäller i Paris, är en underordnad fråga, ehuru det icke saknar skäl för sig.) IIvad man på de särskilta orterna finge afstå ifrån, vore att hafva middag kl. 12; hvad man vann vore en icke blott förjernbanorna vigtig enhet i tidsräkningen, hvarigenom det t. ex. kunde undgas, att en depesch ankommer till B. några timmar förr än den afgått från AN