bredd) DICI uPPIYIA. 1 uclla 5141119 PÖfU och med rikedomen af 4 stora sångarekörer, och talrika, varmhjertade danska, norska och svenska talare, skulle det ha kunnat bli en skandinavisk folkfest af utomordentligt lif och ädel betydelse. Men nu måste beklagligtvis allt gå i hast: sångkörerna, som aflöste hvarandra från olika delar af templet, måste afbrytas; tillämnade föredrag måste inställas, o. 8 v. Å visbyboarnes sida föreslogos följande skålar: 1) Välkomstskålen (af borgmästaren och ridd. 8. J. Matthiesen); 2) För Danmark (af mag. A Sundberg); 3) för Norge (af prosten mag. D. Söderberg); 4) För Lund (af mag. H. P. Gustafson); och 5) Afskedsskålen (af mag. C. J. Bergman); — å de resandes sida talade: kandidaterne Carl Ploug (dansk) och N. J. Hanssen (norrman) samt docenten C. W. Blomstrand (lundensare), m. fl., hvilka bland annat, i sköna och hjertliga ord tackade för den gästfrihet de rönt. — Alla talarne afbrötos som oftast af bifallsrop, och skålarne beledsagades med jubel, handklappning och herrlig sång. Under tiden hördes signaloch maningsskott från Hekla, som var synnerligen otålig att återfå sin dyrbara laddning. Kl. vidpass 1 skedde uppbrottet, och i ett nästan oändligt fåg af män och qvinnor började nu under harmonimusik vandringen till hamnen, der ombordstigningen skedde på lika sätt, som ilandkomsten, och under alla de yttringar af hjertlighet och fröjd, som vid dylika tillfällen äro vanliga, när sinnet är upprymdt. Båtar, fylda med herrar och damer, kilade fram och tillbaka på redden; och en med Wisby-sångare uppfyld båt bragte de resande i sköna toner det gamla Wisbys afskedshelsning. — Omkring kl. 3 2, under kanondunder och oändliga hurrarop, satte sig de båda ångfartygen i gång. — Den ädla och värdiga hållning, den öppenhjertiga glädje och den vackra bildning, som utmärkte denna talrika skara af gäster, och det ej obetydliga antalot af frejdade män, som befunno sig i deras leder — känslan af allt detta gjorde för oss Wisbyboar besökets korthet synnerligen beklagansvärd. Det var, uppriktigt taladt, mer en fransysk visit, än ett skandinaviskt gästbesök. — För oss är det slutligen ett nöje att omnämna den allmänna och hjertliga välvilja, hvarmed man här, efter bästa förmåga och såvidt förberedelsetidens knapphet det medgaf, sökte bereda de talrika gästerna ett aktningsfullt och festligt emottagande. Vid festen i St. Nikolaus utdelades följande af P. A. Säve för tillfället författade och tryckta verser: För Nordens enhet. Oss sagan så förtäljer, att då de Gutars ö Först steg ur ägirs-bädden upp uti Östersjö, Hon stundom åter sjönk i djupa vågor. Men, när som Tjelvar viking här först kom eld å land, Då sjönk ej mer i vågen vår höga klippe-strand, Snart prydd af frida fält och sköna lundar. Seen dess på vågen hvilar vår blomster-ö så tryggt, Der Gutarne sitt hemvist för alla tider byggt, I dunkla öden pröfvat lifvets strider. När vikingen vardt kristnad, i sagans morgonstund, Snart tro och konst sig tedde på Hansas gyldne grund; Och Wisby stolt sig speglade i vågen. Välkomne hit, J Unge! från gamle fränders land. Men — guld och silfver lockar ej mera från vår strand: Blott minnets blomster växa här i gruset. Och templen äro öde och grusad borgens prakt Sen hundra strider fädren i gröna högar lagt, Der mossbelupna korset sorgligt ståndar. Men hvad som mer än silfver och guld och perlor är, Det ingen fejd kan taga, J skolen finna här: Vår kärlek utaf hjertats grund och mening. O! låtom oss då glömma de gamles agg och strid, Hvarpå ej Norden vunnit, och låt vår nya tid På bittra strider bringa glad försoning! Välkomne hit till Norden, dess gränsesten så båld, Så rotfast uti djupet mot fjerran vägors våld, Som fåfängt stormar an emot dess väggar. Och kommen eld å landet — en kärlekseld så varm, Att den hvar själ ger styrka och styrka åt hvar arm: Då skall vårt Gotland aldrig mera sjunka. Och gäller strid, oss ställen i stamförvandters rad; För frihet, ljus och ära skall Guten kämpa glad: Oss hjelpen värna österhafvets perla! Om enig, skall ock Norden förblifva stor och stark Bland Norges höga fjällar, å Sviars, Daners mark; Och deras ära lysa främst bland folken. Och faren nu med lycka på fredlig vikingsfärd, Och tagen med vår helsning och sång förutan flärd Af hjertats grund på adal-gutnisk tunga! Den 20 dennes på förmiddagen anlände våra skandinaviska resenärer till Köpenhamn. En ofantlig folkmassa betäckte vid detta tillfälle Langelinie och Toldboden, och på Nytoldbod voro de af stadens innevånare, som hade gäster att emottaga eller slägt och vänner att vänta, i stort antal församlade tillika med sina damer. En välkomstsång till de ankommande Norrmännen och Danskarne blef af22 — Ach väldisva hurraron skakade luften.