Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1856, sida 2

fäder i vår kyrkas ungdomsvär och stormiga dagar så innerligt voro förenade, med hvilka de, fast och troget förbundne, delade i goda och onda dagar fröjder och lidanden, eder, som i dag räcka oss brodershanden till vårt fredsverks befrämjande, på samma sätt som våra fäder före oss förenade sina händer till det första förbundet i de dagar, då vi måste utöfva nödvärnets rätt! Mycket hafva våra fäder uppoffrat och gjort för hvarandra. Eder, Nederländare, gåfvo vi vår Wilhelm af Nassuu, den lugne fursten, som med sitt blå och gyldene band sammanknöt sju lätt sönderbrutna pilar och förenade dem i en endrägt, som öfverallt skapar starke, men gjorde er oöfvervinnerliga; vi skänkte eder edert folka räddare, som till pant för sin trohet lemnade sin son för eder i fångenskap och lät sina bröder blöda för eder; som i sexton år dagligen bestod faror för eder; som, ofta i trångmål men aldrig besegrad, uppoffrade allt, led allt, vågade allt för eder; edert folks vän, hvars sista ord, när mördarens dubbelkula genomträngde hans bröst, voro desse: Gud, förbarma dig öfver mig och det arma folket J Svenskar deremot gåfven oss eder Gustaf Adolf, hjelparen i nöden, den kristne och hjelten, som med orden: Förfäras ej, du lilla hop på sina läppar, en kunglig evangelist, med svärdet i hand och Guds ord i sin mun och sitt hjerta, för oss dog kärleksdöden och med sitt blod åt oss räddade rättigheten att fritt bekänna den evangeliska sanningen. Vi hafva ej förgätit hans kärleksverk; i välsignadt minne fortlefver hos oss hans namn, hans trohet in i döden, hans hjelp i nöden; med hans namn hafva vi uppkallat oss, då vi förenade oss, för att genom ett kärlekens fredsverk göra hvad svärd och spjut dock icke kunna åstadkomma, och med tacksamt minne af honom och af allt, hvad våra fäder haft gemensamt i råd och dåd, strider och lidanden, hälsa vi eder och önska eder välkomne i vår förening, J trosförvandter i Nederländerne och Sverge! Ja kommen till vårt arbete och hjelpen oss i vår verksamhet! Med vår lösen: låtom oss göra godt emot hvar man och framför allt mot våra trosförvandter skolenJ Nederländer förena edert valspråk: concordia res parve crescunt, endrägt ger styrka! och du, svenska land, förena din lösen: Förfäras ej du lilla hop! Ty vår lösen tolkar vår vilja: vi vilja ej komma med svärd, utan i fred göra godt. Vi vilja ej kasta troshatets brandfakla bland folket och kalla denna i helvetet tända låga för en från himmelen fallande eld: trosfriheten, hvilken vi fordra för oss såsom en helig rättighet, akta vi äfven hos dem, som ej äro af vår öfvertygelse. Vi vilja ej draga kring land och vatten, för att vinna nya trosförvandter ur andra församlingar åt våra egna; äfven om återlösaren (Math. 23,15) hade förtegat hval som blifver af en sådan vinning, skulle vi likväl veta, att krig för att göra fångar icke är krig efter Herrans sinne. Vårt mål är icke heller att inom vår egen kyrka utgöra en magt, men vårt öppna, utan hemliga tankar, betecknade mål är att med förenade krafter sörja för, att hjelp bringas sådane församlingar, hvilka i brist på medel till kyrkligt lif äro i fara att gå förlorade för kyrkan. Vi hafva hitintills icke fruktlöst arbetat för detta ändamål. Vi kunna uppräkna hundra församlingar, som, prisgifne åt bjelplöshet, utan understöd skulle blifvit hjordar utan herde och sväfvade i fara att gå förlorade i ödemarken. Men skördefältet är stort. Mycket är ännu att göra; vår åker är nu först upprödjad! Så varen oss då välkomne och varen oss välsignade J, som, med broderliga händer kommen till vårt arbete och med oss viljen deltaga i fredsverket! Och må Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, äfven så välsigna vårt gemensamma arbete, att Kristi och hans Evangeliums bekännare i alla länder måtte erkänna sig såsom de många och mångfaldiga, men likväl fast och innerligt förenade lemmarne af Kristi lekamen, och sökande sanning i kärlek allt fastare sammanvexa med Honom, som är hufvudet, Jesus Kristus, och så blifva en kropp och en anda! — En större egendomshandel har för någon tid sedan egt rum i Wermland, i det att generalen m. m. grefve C. G. Löwenhielm försålt sin återstående femtedel i Storfors bruksoch landtegendomar, med tillhörande grufvor och masugnar, till de öfrige intressenterne i samma egendomar, för en summa af rdi 333,333: 16 sk. rgs inberäknadt inventarierna men deremot utan afdrag för köpeskillinger för en inteckning, som ungefär motsvarar värdot af inventarierna. — Herrar Arlbergs och Arnoldssons soire i går afton var talrikare besökt, än man anseende till det ihållande dagsregnet hade vågat hoppas. De unge soiregifvarne doku menterade sig såsom förträfflige sångare, så .tii... J. frioöta