Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1856, sida 2

Times återgifver i dess helhet Amerikanska kabinettets not, rörande Storbrittaniens minister, hr Uramptons, jemte trenne engelska konsulers bortvisande från Förenta Staterna. Denna not, stäld till Förenta Staternas minister i London, hr Dallas, är afsattal i en mot England högst försonlig ton. Man erkänner j såväl lord Clarendons fredliga och försonliga tänkesätt, som nödvändigheten för de båda länderna att med hvarandra lefva i fred och i vänskap. Men huru har amerikanska regerin gen, med sådana tänkesätt, kunnat göra England den skymfen att utvisa dess minister? Svaret härpå blir det, att åtgärden är helt och hållet personlig vis a vis hr Crampton, som ej respekterat Amerikas lagar i värfningsfrågan, utan fortfor att låta sina agenter göra värfningar äfven sedan det blifvit honom uttryckligen förklaradt, att Amerikanska lagarne ej tilläte dylika värfningar, och icke upphörde härmed, förrän han ifrån sin (Englands) regering derom erhöll uttrycklig befallning. Detta stötande uppförande å hr Cramptons sida, som gör honom olämplig att längre vara diplomatisk agent i Washington, har FörI enta Staternas regering ej kunnat fördraga, hvadan det blef nödigt att gifva honom och de trenne konsuler, som biträdt honom i värf: ningsförsöken, deras pass, sedan Englands regering icke velat godvilligt återkalla honom. Alla tecken antyda, att England kommer att tåligt emottaga den af brodren Jonathan gifna örfilen, sedan man nu, att döma af Times, lärt sig inse, att hr Cramptons uppförande varit otillständigt. Men hvarför har icke eng. regeringen insett detta förut och återkallat hr Crampton, hvarigenom den besparat sig och amerikanska styrelsen ytterligheten af hans utvisande? Och när man icke förr gjort det, huru kan man nu efteråt komma med ett sådant erkännande? — Hela frågan är nu tydligen den huru engelska regeringen skall kunna med någorlunda heder bära det rönta diplomatiska nederlaget. Det enklaste vore väl, att för någon tid afbryta de diplomatiska förbindelserna med hr Dallas, men äfven detta har sina svårigheter, då amerikanska regeringen öfverlåtit åt denne sin minister, med den vidsträcktaste fullmakt, att uppgöra tvisten rörande central-amerika, hvarigenom en fredlig lösning af denna fråga med lätthet erbjuder sig. Skall man, för värdighetens skull, försaka detta tillfälle tilllen uppgörelse i godo? — I detta förargliga dilemma befinna sig nu Englands statsmän, men lyckligtvis är England en nog mäktig stat, att en eftergift å dess sida, må kunna räknas snarare såsom en seger än såsom ett nederlag. ITALIEN. Under det Sardiniens folk fröjdar sig åt den ärofulla ställning, hvilken dess regering förstått att gifva denna lilla nation, genom en ädel och upphöjd både inre och yttre politik; under det man i detta land jublande firar den redlige — och just deri så ovanlige — konungen, hans frisinnade minister grefve Cavour och tappre general della Marmora — fortgå i Neapel de mörka, upprörande politiska processerna. En sådan affär beskrifves utförligt af en brefskrifvare till Times. Det är den gamla historien. En usling har angifvit 11 personer att förehafva revolutionära stämplingar, i hvilka angifvaren sjelf deltagit, men hvilka han nu, kanske af änger — såsom det i den officiella berättelsen heter — finner sig manad att upptäcka. Utom angifvaren finnes blott ett vittne, en gosse om 14 år, och en prest, som dock sedermera återtagit det väsendtliga af sitt vittnesmål. Det egentliga beviset skulle ligga i några skriftliga uppsatser, på chifferspråk, hvilka chiffer allmänna åklagaren sjelf uttydt. De nu anklagade häktades i Juli 1855. Den uppgifne hufvudmannen för dem, Mignonna, blef af polisen på allt sätt skymfad och misshandlad; man spottade honom i ansigtet, slog honom, m. m. Slutligen kastades alla de anklagade i ett fängelse, der de hvarken hade sängar eller stolar, luft eller ljus. Här qvarhöllos de i flera dagar, ända tills rygtet om den orättvisa misshandlingen spridt sig och börjat väcka en viss oro i sinnena, då processen togs från polisen och lemnades i generalprokuratorns hand. Ändteligen efter 11 månader har saken så långt framskridit, att de anklagade skola blifva hörda inför domstol. Det är, som man finner, icke ett nytt, utan blott ett gammalt och vanligt drag af konung Bombas taderliga styrelse. När skall väl denne tyranns mått vara rågadt? 2A2 — — inrikes Nyheter, ötohapre