Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juni 1856, sida 1

— Det borde ni ha betänkt förut; nu är det försent. I detta ögonblick öppnades dörren, och herr von Kleist inträdde med leende anlete. — God morgon, baron Hartug, sade han, — huru befinner ni er? Jag förmodar, att ni ämnat besöka mig, men i stället gått in till min värdinna. Baron Hartug .. baron — upprepade madamen, — nej aldrig har jag hört någonting så galet! Sade iå icke genast, att han måtte vara en hygglig karl. Denna anmärkning var riktad till pigan med viSpen. Mot Uartugs vilja erfor nu Fleist nattens tilldragelser, hvilka han dock lofvade förtiga; och vid myeket dåligt lynne gick löjtnanten nu hem. Ehuru ett litet rus i ett lag af goda vänner ej är fördömligt. när man är ung, skulle Hartug dock gifvit mycket, om detta äfventyr aldrig hade passerat, och han föresatte sig att hädanefter aldrig dricka mer än han kunde tåla. Hans älskades bror hade Sett honom i ett tillstånd, som på intet sätt talade till hans fördel. Och om nu brodren berättade detta för systern, skulle hon då icke afsky honom? Hartug beslöt att ännu samma dag besöka Öberg och verkställde också sitt beslut, men träffade honom icke hemma. Femte Kapitlet. Ett par dagar derefter besökte Hartug majoren, hos hvilken han träffade Oberg. Af denne erhöll han nu alla önskade upplysningar rörande nattäfven