Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1856, sida 1

punsehbålen inom kort skall ställaa. Herr Rysted, så hette författaren, var en man på nägra och tjugo är. Han hade ganska genialiska anletsdrag, i hvilka han dock bemödade sig att lägga ett satiriskt leende, och genom att gå med bar hals och stora nedfällda skiortkragar ville han äfven i sitt yttre visa verlden, att han var skald. Till hans olycka hade hans första arbete haft en oförtjent framgång, hvarigenom han fick alltför höga tankar om sig sjelf; men hans uppriktige vänner insågo, att den tid ej vore aflägsen, på hvilken recensenterna skulle kasta sig öfver och nedsabla honom. Nysted utvecklade i detta ögonblick för IIartug sin id6 om en sann folkteater, för hvilken han sjelf naturligtvis skulle blifva direktör, men då löjtnanten ej tycktes billiga hans id, bad han denne att framställa sina motskäl. — De äro icke många, svarade Hartug; — jag har, såsom ni vet, aldrig ansett er vara stor författare. Edra visor röja en liten vacker talang att säga något godt och roligt, men ... — Men mina komedier? — Till er egen lycka har ni ej skrifvit många, och dem ni skrifvit äro egentligen blott fria bearbetningar från franskan. Ehuru dessa stycken gjort lycka, äro de egentligen blott rutinearbeten, och en rutinist bör aldrig vara den förherrskande författaren vid en folkteater. — Dedder är en splitterny äsigt. Lätom oss dock för ett ögonblick antaga, att mina stycken äro rutinarbeten . . hvilket de alldeles icke äro, emedan de hafva en sannt poetisk halt . . . så påstår jag, att folkteatern är deras plats. — Ett rutinarbete kan göra lycka på en kunglig teater, der goda skådespelare utföra det och inlägga deruti den poesi, som det saknar, men på en folk