FÖRSONING Berättelse af Michael CsiÖTupCTForta. fr. föreg. N.r.) Konstnärssoreningen var ett litet samfund af konstnärer och konstvänner, som hvarje Lördagsafton kommo tillsammans, för att roa sig och låta den förflutna veckans estetiska företeelser passera revy. Man var öfverseende med nybörjaren. som visade talang, och sträng mot fuskaren, som ville spela mästare. Tidningärnes, ofta af personlig vänskap eller andra dylika bevekelsegrunder dikterade kritik utöfvade intet inflytande på föreningens omdöme; om en författare hade svit en dålig bok, fördömde man derför icke h öfriga arbeten såsom dåliga, utan att först haiva läst dem, och om en skådespelare ej gick i land med sin första roll, rådde man honom derför icke genast att öfvergifva teatern. Alla stånd och klasser hade fritt tillträde till föreningen, och ständsfördomar blefvo strängt tuktade. Ehurn löjtnant IIartug ej var konstnär, hade han likväl blifvit en af föreningens tre direktörer, hvilket bevisade, att han var högaktad och älskad af största delen bland medlemmarne. Vi finna bonom nu i samtal med cn ung författare sittande vid det stora runda bord, på byllken