—— —————— —— honom. Slutligen upplät han sin mun och talade som följer: — Jag vill utbringa damernas skål, men törbehåller mig att få utesluta alla mödrar med giftvuxna döttrar. Om någon sedan vill skänka dem en serskilt skål, så må han göra det! Jag gör det icke. Nåväl då, de unga damernas skål! Lätom 088 önska, att enhvar af oss må hafva lycka hos dem, utan att dock krossa deras hjertan, och låtom oss hoppas, att de af oss, som ännu ej hafva en hjertanskär, må finna en sådan utan modrens mellankomst! Och måtte våra utkorade vara goda och fromma flickor, men icke tillhöra de många polkerande, lärda och talangfulla skönheter, som vår tids alltför duglige lärare och lärarinnor konstruera! Ja, låtom oss dricka en skål för detta och för den sanna flärdfria qvinlighetens återuppblomstring i vår hufvudstad! Kanske blifva då i framtiden mödrar med giftvuxna döttrar icke så svåra att komma till rätta med . . . Damernas och den sanna qvinlighetens skål! . .. Ehura majoren med sina klubbtal just icke skördade pris för vältalighet, blefvo de likväl upptagne med bifall, emedan man visste, att han alltid på ett eller annat sätt förstod att i dem infläta en sarkasm mot ?mödrar med giftvuxna dåttrar.