Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1856, sida 1

Ilan tillhör köpmansklassen, och hvarje medlem at detta stånd, som ej är starkt representaradt i vär förening, är det oss en dnbbel glädje att helsa välkommen. Det upplysta och bildade köpmansståndet är i våra dagar en af samfundets bästa pelare; det bar efter de sednaste åreng händelser vunnit ett hitintills okändt inflytande, och vi kunna säga, att det besagnat sig häraf wå ett för fäderneslandet fruktbärande sätt. En sak finnes dock, åt hvilken köpmansståndet dock icke skänkt den gunst, som den förtjenar, nämligen skaldekonsten. Det ligger väl till en del i tingens natur, ty den som mest sysselsätter sig med de materiella intressena fattar icke genast, hvilket värde de ideella hafva för nationens lif. Låtom oss emellertid hoppas, att handelsståndet mer och mer skall komma till medvetande af poesiens berättigande och nytta, och att det ej skall dröja med att skänka den sin uppmärksamhet, sitt bifall och understöd. Mina herrar, låtom oss sammanslå denna önskan med en skål för bokhållare Öberg! . Sedan skålen tömts, bad en sångare från kongliga teatern, att han skulle få afsjunga en liten visa såsom inledning till en ung författares skål. Författaren var tillstädes, och sedan visan, som var serdeles lyckad, blifvit sjungen, hans namn nämndt och hans skål drucken, började en diskussion . . . till en del föranledd af visan ... om den fråga, huravida recensenterna uu för tiden sköta sitt kall på tillbörligt sätt; men då mycket lät säga sig både för och mot, och ämnet i det hela ej passade för ett lustigt lag, föreslog presidenten att öfvergå till dagordningen. Förslaget blef enhälligt antaget, helst major Stolk hade begärt ordet. Majoren hostade några gånger och såg oerhördt djupsinnig ut, emedan han visste, att allas ögon voro riktade på .