närings-idkare ärligen köpa af Ryssland, och hvilkas transport ganska ofta förhindras af den stränga vintern. Ända till slutet af det fjortonde århundradet hade Gottland, som har 27 qvadratmils yt-innehåll och vid pass 47,000 invånare, varit en mellanlänk för de ryska Östersjö-hamnarnes förbindelser med Europes öfriga länder, ett slags medelpunkt för handels-rörelsen i dessa trakter. Genom de eviga krigen melJan Sverige och Danmark, samt efter Wisbys, en af Östersjöns dåvarande förnämsta hundelsstäder, förstöring at danske konungen Waldemar år 1361 tillintetgiordes öns handel, och med den föll Gottlands maritima vigt. Men nu hafva både Englands och Frankrikes erfarne sjömän och officerare på nytt väckt uppmärksamheten på de fördelar, med hvilka naturen begåtvat denna ö, dess fruktbara jord, dess ymniga skördar, dess stenbrott och skogar samt det ständigt tilltagande antalet af fartyg, som söka skydd på Fåhrösunds redd, och handeln i dessa trakter hyser ingen större önskan, än att Gottland måtte återfå sin förra kommerciella betydelse. Beläget i den tvungna segelleden uti Östersjön, kunde Gottland gaaska väl hafva ett kol-upplag i Fåhrösund för de utländska ångfartyg, som gå på de ryska namnarne och hvilka för den linga resans skull mäste intaga osan liga förråd af bränsle, till stort försing för fraktförtjensten. För flottan skulle dessutom Fåhrösund kunna blifva en förfriskningsoch provianterings-ort. och om man blott anlade några kajer, magasin och en af dessa inböjda planer, som på de engelska variven kallas patent skp, skulle denna hamn snart blifva en ny medelpunkt för transitohandeln, der våra (Frankrib es) lyxartiklar, viner, likörer. sidenväfnader och vpariser-varor, som äro så begärliga i Sverige, säkert skulle finna god afsättning, om de finge dit införas utan alla skeppsumgälder, endast såsom till en fri nederlags-orf. Fährösunas förklarande för en frihamn skulle med ett ord vara en stor välgerning för norra Europas hand: Is-fördelar. Det skulle äfven öfverensstänma med de trihandels-begrepp, som nu mera nästan ölverallt göra sig göllande, och vara en yiterligare borgen för det vestra Europas civilisation och för förbundet med duss regeringar. Dylika utsigter mäste naturligtvis vara högst angenäma för den svenska regeringen, som visat sig gonomträngd af så upplysta och frisinnade tänkesätt. — Midt ibland de långa, enthusiastiska beskrifningarne om alla student-ijestligheterna framskymtar i Post-Tidningen den prosaiska riksdag skallelsen, uti Kongl. Maj:ts nåd. bref till samtelige Sveriges Rikets Ständer, ang. det af dem utsatta lagtima Riksmöte i hufvudstaden, den 15 Okt. innevarande år — hvilket bref, efter den på öfligt vis formulerade helsningen, lyder sålunda: Då den tid nu nalkas, på hvilken Sveriges Rikes Ständer, i följd af deras, enligt Grundlagens föreskrift, uti 65 S. af Beslutet vid sednaste Riksdag meddelade kallelse, böra till ett allmänt lagtima Riksmöte i hufvudstaden sammanträda; så hafve Wi härmed i nåder velat erinra Eder, samtlige Rikets Ständer, att, i kraft af berörde kallelse, den 15 Oktober innevarande år Eder i sådant afseende derstädes infinna; åliggande det vederbörande att ställa sig till behörig efterlefnad hvad Riksdagsordningens 11, 12, 13, 14, 15, 17, 18 och 22 i afseende å Riksdagsmannavalen, fullmakternas behörighet och öfriga dithörande omständigheter föreskrifva, samt cessutom härvid noga iakttaga Riksdags-ordningens 77 8, som innehåller, att Åom någon Riksdagsman, under påstående Riksdag, elovjer under dess resor till och ifrån Riksdagen, oplifver med ord eller gerningar ofredad, seodan han tillkännagifvit att han i sådant äovrende stadd är, eller ock efter Riksdagen på yåldsamt sätt, i och för Riksdags-göromålen, vantastad, då skall sådant, enligt 111 S. Reigeringsformen, såsom edsöresbrott anses och straffas. , — Post-tidningen bringar nu officielt underrättelsen, att Kongl. M.j:t beviljat Landshöfdingen i Norrbottens län frih. H. S. Knut Åkerhjelm afsked. EE a