Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1856, sida 2

på flera dagar, förekom det henne, som om hon saknade någonting; hon intogs af ett slags längtan och oro. Hon hade på den sistförflutna tiden blifvit sig sjelf en gåta. Likasom dimman en vacker sommarmorgon beslöjar den uppgående solen, så kastar oskulden en slöja öfver den vaknande kärleken i den rena ungmöns barm. Men då hon blifvit medveten af sin kärlek, strålar denna ren och klar som sommarsolen, och med ett gladt leende lemnar hon sin brudgum oskuldens slöja i brudgäfva. (Forta.)