Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1856, sida 1

Tredje Kapitlet Marie gitter vid sitt sybord och syr. Den nedgäende solen kastar sina strålar genom fönstret och gör hennes blonda lockar ännu mer ljusa och glänsande. En sparf sitter utanför rutan och nickar belåtet med sitt lilla hufvud; kanske tackar han Marie för de brödsmulor, som hon ej försummar att dagligen lägga på den lilla afsatsen åt de stackars fäglarne. Men hon hör ej deras qvitter; hennes tankar sysselsätta sig med den unge officern, som hon så ofta mött på gatan och en gång utanför majorens dörr. Hon känner ej hans nåmn och har ej heller vågat att fråga någon derom, ty en sådan nyfikenket förekommer henne opassande. Kanske fruktade hon också för att fråga derefter, ty menniskorna äro ju så underliga och draga ofta en mängd orimliga slutsatser af den minsta småsak. Och likväl längtade hon att lära känna den obekantes namn, och då hon gick ut, hoppades hon, sig sjelf omedvetet, att möta honom. Om hon ej hade sett honom