Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1856, sida 2

den lifliga tafla, som de skandinaviska studenternas fredliga vikingasärd upprullat. Till dessa detaljer höra i första rummet de tal och sånger, som utgjort det mera andliga elementet i festligheterna och som vid ett sådant tillfälle icke gerna kunnat saknas. Under färden öfver Östersjön sjöngs följande af den danske studenten Richart författade ReLAC--mgPaa merztige Vinger mod Norden det gaaer, Og det er en Reise frå Vaar og till Vaar: Bra Bögenes Skjarm, fra Konvallernes Flok, Til Birken, den Jomfra med flagrende Lok. Didhen, hvor med Haabet vi styrede kjaekt: Fra Sixet oc fra Venner til Venner og Slest! Fra Hverdagens taagede, tyngede Gang Til Flugt over Fjeldet, til Solskin og Sang! Vor Bog lod vi ligge, men Uglen er med. Hun följer Studenten frå Sted og til Sted! Og med os er Musernes venlige Krands, Thi vi er Studenter tillands og tilvands. Saa ber os, o eklad, fra Kyst og til Kyst: Din Hd det er Ungdommens Liengsel og Lyst, Din Lava de Toner, der rulle mod Land, De fostre Kjarminder paa frommende Strand. og Tonen er Tankens bevingede Tolk, Og Tanken er Hilsen fra Folk og til Folk, Og Hilsen er Pantet paa Brödrenes Pagt, Og Pagten er Fremtidens fasteste Vagt! Om Gud giver Lykke, da brister det ei, Da grönnes fra Norden den feiresto Mai: Ja Gud give Lykke, saa fremad det gaacr For Bögen og Birken til fuldere Vaar! En annan dansk sång, som humoristiskt skildrar studentlifvet på Östersjön, ljöd sålunda: a Pan Östersöen. Nu standsed Gy ngehestens Gang, nu puster den i Ro og Mag; nu taaler vi at höre Sang, og Kvalmen sagtner for idag, Nu ser vi da, min Ejöel Ingen saa bleg som Kalk, som synger over Relingen sin Vikingbalk. . Nu Vikingen er rask og fix og modig als wie pix. :: Det er i Grunden ganske stolt at ligge her i Östersalt; de Kvaler, Bölgen har forvoldt, dem faar vi redelig betalt. Naar Madlysten forlader os og Gyngen gaar, I Haabets Ström vi bader os, og snart vi naar ,: det töre Land, hvor Alle spaa. et valdigt Slag skal staa. :,: Saa smil, hver dösig Debutant, naar Vinden barsk dig piber ud, du er jo Viking, ikke sandt? Jo vist, en Viking höi og prud. Saa gaa da ej med krummet Ryg saa mat og lad; ver evig munter, grumme tryg og ma:gtig glad; — 3: Og syng en Sang, men, hörer du, vegynd den ej med U! :: I gamle gode Svcaland et IIav af Banko venter alt; du neppe kommen er paa Strand, för du tilsös igjen blir kaldt. Hvad, kvalmer det? — Fy skamme dig, er du en Mand? Al Ulykke skal ramme dig, om du i Land ,: begynder paa den samme Vis som her ved mindste Bris. :,: De förr omnämnda verserna af mag. Moqvist, som i Kalmar utbragte skålen för ett skandinaviskt brödraskap, lydde sålunda: Sköna anblick! hvad Skandinaver! Aldrig såg man en dylik trupp. Sjelfva Czaren, som makten hafver. Sådan här kan ej ställa upp. Ifrån Dovre, från Selands stränder Kommer skaran, så ung och stark, Kalmar glädes, det klappar händer, Jublar högt uti Rostad park. Omkring slotiet, der bort i söder, Våra fäder i sordna datr Aldrig tryckte hvaranu som bröder — Bålen okänd den tiden var. Skandinaver då uti håret På hvarandra ju lågo här; Unionen — en gång om året Minst — förenade dem så der. Andra tider! — Nu man ur huset Vi mot eder i dag ha gått; Ty J dragit åstad för ljuset, För allt sannt och allt skönt, allt godt. Endast vänskap J viljen vinna — Hjertan vinnen J öfverallt. Endast bröder J skolen finna, Under färden, väl tusenfaldt. I