Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1856, sida 2

Vårt r . Styckegod-. Var lugn! Den berömde violinisten Baillot var en gång under sina konstresor i Ryssland utsatt för följande obehag: Han fick sin bostad hos en rik ryss, och blef icke litet bestört, då han vid middagsmältiden under bordet varseblef en svart massa, som riktade glödande ögon på honom. Var lugn! sade matmodren i huset, det är bara den svarta vargen, och han är tam. DÅ Baillot om aftonen skulle gå till sängs, visade honom samma svarta varelse sitt öppnade gap. Var lugn! sade betjenten, det är den svarta vargen, jag skall jaga ut honom. På morgonen hörde Baillot gevärsskott i huset. Hvad betyder skottet? frågade han den inträdande betjenten. Var lugn!? svarade denne, ?man har skjutit den svarta vargen, emedan han i natt rifvit sönder och nästan uppätit vår kock. kankiren Stieglitz och hans hels. VioJoncell-spelerskan Lisa Christiani, som under sin konstresa i Ryssland var rekommenderad till den rike bankiren ieglitz i Petersburg, tillsände honom bref och visitkort. Den artige penningfursten reste en halftimme derefter till Mötel Napolion, der mamsell Christiani bodde, för att göra visit hos virtuosen. Vid ingången frågade han dworniken (portvaktaren) hvar den fremmande damen bodde, och efter erhållen upplysning uppsökte han N:o 7 i första våningen. Utanför dörren stod en tjenare. ÅBor mamsell Christiani här?? frågade Stieglitz. Ja, herre, svarade tjenaren. — Bankiren lemnade sin praktfulla zobelpels i mannens förvar och tillbragte hos den snillrika flickan en hel timme, som blixtsnabbt förflöt under lifligt samtal. Vid afskedet bad han henne ringa på sin be jent, på det han måtte återfå sin pels. Men Christiani hade ingen betjent; Stieglitz, som lemnat sin dyrbara pels, värd 1000 rubler silfver, åt en skälm, fick aldrig mer se densamma, och alla polisens efterforskningar voro fruktlösa. Herr baronen torde länge komma att minnas den dyra visiten och det olyckliga N:o 7.