Abe Vet vn IISIHHICT. YIU SiULIHA CUIIIIAIIC gö presenterade hr Brunuow för kejsaren en rysk öfverste Albedynski. som har ankommit till Paris med ett muntligt ärende från zaren till Napoleon. Urr Rouher, Castelbajac och Dubourdieu bafva, med anledning af den unge Napoleonidens dop utnämnts till senatorer. Den kejserliga nåden synes vid detta för dynastien glada tillfälle riktigt flödat öfver. Telegrafen omtalar åtskilliga dekreter i Monitören, innehällande ordensutnämningar och benådningar. I franska senaten har väckts motion om alt resa ett monument till erinran om franska armens segrar och den at kejsaren slutna freden. Franska Monitören för d. 13 förklarar för ogrundadt ett rykte, att regeringen ämnade upptaga ett nytt lån. i Den senaste officiella månatliga berättelsen om franska bankens tillstånd låter mycket fördelaktig. LIndep. Belge erkänner, att prestpartiet vunnit en fullständig seger vid valen och är i besittning af en bestämd majoritet i den nya dep. kammaren. Underhuset har fått sig meddeladt ett hemligt budskap om afslutandet af en konvention med Sardinien rörande ett nytt lån om 1 million . i Från Wien skrifves, att österrikiska kabinettet erhållit svar af regeringarne i Florens, Rom, Neapel och Modena på grefve Buols cirkulärdepesch af den 18 Maj beträffande sardinska noterna. Samtliga dessa regeringar gilla till alla delar Österrikes uppfattning af förhållandena och tillbakavisa Sardiniens anspråk på hvarje slags mälsmanskap för Italien. I Parma har presidenten i den der nedsatta krigsrätten, furst Soragui, inlemnat sin afskedsansökan, emedan han, såsom notisen lyder, icke förmådde bringa sina domarepligter i samklang med österrikiska militärmaktens fordringar. Civilguvernören i Lombardiet, grefve Thun, hade begifvit sig till Parma för att ställa allt atill rätta igen. Soraguis afskedsansökan skall icke vara ett enstaka sall, utan ett allmänt missnöje vara rådande ibland de parmesanska myndigheterna med den rol, som ålägges dem af österrikiska militärtyranniet. Westmakternas föreställningar synas hafva gjort föga verkan på Neapels tyrann. Neapels officiella tidning publicerar en drakonisk lag emot besittandet af hvarje slags vapen. NEAPEL. Times korrespondent härstädes skrifver under d. 30 Maj följande: Jag måste fästa er uppmärksamhet på de i Monte Sarchio inneslutne statsfångarnes belägenhet. Om baron PFoerio har jag förut tillräckligt talat, men ej om andra, som utstå oerhörda lidanden under olika gestalter. Schiavone har förlorat bruket af sitt ena öga och är nära att mista äfven det andra; Dono bar sedan fem månader förtvinat på det ställe inom fängelset, som bär namn af hospital; Pironti, som är lam och oförmögen att röra en lem, är dock ännu smidd i kedjor, och detsamma är förhållandet med Alfonso Zeuli, en man på 34 år, som genom fuktigheten i sin fängelsehåla ådragit sig lungsot och förvandlats till ett benrangel; döende, nästan ur stånd att tala och andas, försmäktar han ännu, sedan presten gifvit honom dödssakramentot, i tunga bojor. Intet civiliseradt land har väl någonsin bevittnat en sådan grymhet och hämdlystnad. Jag berättar er ett faktum, som ej kan vederläggas, men ehuru tusentals andra händelser af samma slag förefalla härstädes, undra likväl de europeiska statsmännen, klaga öfver Italienarnes excentriska åsigter och tala med mycken salvelse om icke-interventionens heliga prineip, på samma gång de medgilva suveränen rättigheten att påkalla utländningars bistånd mot sitt eget folk, främmande väld, för att tryggt kunna plåga och instänga sin hjord. 0 Herre, huru länge? torde hvarje Italienare sucka i sitt hjerta. En amnesti skulle visserligen vara välkommen för de olycklige, men sålänge systemet ej förändras, så finnes ingen säkerhet, att ej tyranniet åter börja rasa på samma sätt. I ett sednare bref af den 2 Juni skrifver samme korrespondent: Hvarje ny tilldragelse bevisar, att mina, på kännedom af Hans neapolitanska Majestäts karakter grundade, profetior varit riktiga: Ingen reform har blifvit gjord och ingen kommer att göras utan utländsk bemedling. Den 30 Maj, konungens födelsedag, har kommit och gått, utan att en enda boja fallit, en enda fånge blifvit fri. I en protest mot grefve Cavnnre förklapine 1:22 02 3