och spränger henue och hennes arglistiga mor i sutten. FNi kommer mig att förvånas! Förr har ni ju alltid berömt fru Öberg och kallat henne en förträlflig qvinna, en ordentlig qvinna, som fördenskull gerna kunde vara marketenterska åt en hel bataljon. — Javisst, javisst. jag har alltid varit mycket nöjd med fru Öberg. Hennes möbler, husgeråd och golf äro så blanka som lackerade patronkök. Hon är vänlig och förekommande, men — hon är mor tin en vuxen dotter. I går berättade hon mig, att Marie var en älskvärd och huslig flicka. Hvarför gjorde hon det? Låg det icke hemliga planer derunder? Och då jag för någon tid sedan förärade samiljen teaterbiljetter, smålog hon; jag är säker, hon trodde, att hon hade fått napp, men jag vill bli fördömd, om jag låter fånga mig lefvande. — IIerr major, är det icke en möjlighet, att ni, trots er erkända skarpsinnighet, likväl kan misstaga er? Alla mödrar nedlåta sig icke till att gå på Jagt efter en friare till sina döttrar, och hvad ni här anser vara list, kan möjligen vara naivitet och godmodighet. — Mödrar med giftvuxna döttrar äro aldrig naiva och godmodiga. — Nåväl, så vill jag gifva er ett godt råd. Ni har ju sagt, att flickan är vacker och i besittning af alla möjliga goda egenskaper? — Hon är en engel. — Så gilt er med henne! — Gifta mig! gifta mig! ropade majoren och blef så häpen, att han glömde att röka. — När ni väl är gift, skall den fruktan för att bli fångad, som nu plågar er natt och dag, föravinna; ty det skulle ju vara en absuritet att inbilla