Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1856, sida 2

håjande sig i majestätisk herrlighet längst bort i bakgrunden, var i sanning en ståtlig anblick, der det låg i halfskymningen af en nordisk sommarnattshimmel. Vid framkomsten till Upsala saluterades från slotts-vallen. Student-corpsens beväring stod uppställd i fyrkant såsom hedersvakt, der ångbåtarne bruka lägga till. Nationernas fanor, med det af Kristiania damer ät student-corpsen skänkta standaret i spetsen, voro planterade framför beväringen. De upsaliensiska deltagarne i studentmötet voro förut samlade i rättelsen om ångbåtarnes snara ankomst, till landstignings-platsen samt intogo sin ställning bakom beväringen. Student-corpsens sångförening uppstämde nu sången: Atter de skilte föres tillsammen, hvarefter regementsmusik på andra stranden! uppspelade musikstycken, hvilket fortfor så länge landstigningen räckte. Denna skedde under de lifligaste välrikt församlade mängden af Upsala befolkning, så herrar som damer. Från ångbätshamnen uppmarscherade den ofantliga skaran till Odins lund. Under hela vägen dit nedkastades blommor från de der bredvid liggande husen. hvilkas fönster voro fullbesatta med fruntimmer. Vid ankomsten till Odins lund sjöngs en af prof. Böttiger författad välkomst-helsning, derur vi ätergifva följande verser: H Hell sommaren, dagen och stunden, i Som samlat i heliga lunden H Det käraste Norden har sett, De tre, som nu äro blott ett. Fast bröder, vi skiljdes, vi stredo, Vi höggos, vi blödde, vi ledo; Men grånade hatet har fiytt Och allt — är nu kärlek på nytt. I i I Välkomna till Uppsvcea-slätten! Här blomstrar än Ynglinga-ätten, Och Fyris har ännu en våg För jublande vikingatåg, Nu sannas den gyldene sägen, Som Havamal gömde, att vägen Ar gen till en vän, till en bror, Hur längt än I sjerran han bor. Derefter uppträdde student-corpsens ordförande, hr Esaias Edqvist, och helsade de kära gästerna välkomna. En hvar tog) sedan sin gäst och tågade hem till sitt. Under förmiddagen den 12 besägos Domkyrkan, Biblioteket och stadens öfriga märkvärdigheter. Kl. 2 på eftermiddagen samlades alla deltagarne i Odins lund, der prof. Böttiger, omkransad af unga damer, från foten af obelisken, i Upsala damers namn öfverlemnade ett Jande af Thekla Knös författade verser: När varmt en ynglings hjerta slår, Till sång hans stämma höjs, Blott af en rodnad, af en tår, ; Hos qvinnan känslan röjs. I Så tyst som solen smälter snö, Som blomman väss af vår, i Så verkar tyst den blyga mö, t När fröjdfullt hjertat slår. För Skandinaviens ära varm Den svenska qvinnan är: På kärlek rik, på ord så arm, Hon helsat eder här. Hon verkar stilla, blyg och öra, Dess själ i handling gjuts, Och hjertats tysta gyllne dröm I enkla bilder sluts. Lyft högt mot himlen vårt standar I festens sköna stund! Se korsets bild så ljus och klar Emot sin purpurgrund! i Som sångmör nu vi lagerkrönt Er gyllne lyra der. I Vi stämt den. Må den ljuda skönt Med klang så ren och skär! En nordens morgonrodnad må H I bragd och sånger gry, Och, der de ljusa norrsken gå, Snart nattens skuggor fly. Till strid mot mörker, svek och flärd, Till seger och till strid! Seen i vår stilla inre verld Skall blomstra fröjd och frid. Höj vårt baner! I strid och frid Det vigdt åt ljuset är. I fredlig eller stormig tid Med mod och hopp det bär! Mins Sveas döttrar någon gång, Mins mötets sälla stund, I Och sjung vår svenska friska sång: I Den går från mund till mund: i O yngling, om du hjerta har i Att trampa fädrens sjät, I Flyg till ditt fosterlands försvar, II Dö eller rädda det m. m. Efter sångens slut höll prof. Böttiger ett tal. Fanan mottogs nu af en ung norrman, stud. FÖR RS a Ke Se: C1 12 — pe Odins lund och nedmarscherade, vid underkomsthelsningar al studenterna och den talaf dessa skänkt standar åt de norska studenterna. Vid denna högtidlighet afsjöngos föl