Andra KapitletMajor Stolk, som hade tagit afsked vid armereduktionen år 1842, bodde vid Norrevold hos enkefru Öberg. Han var en man på några och femtio år, med ett ansigte, som såg ut som om det blifvit barkadt af sol, vind och väder. På hjessan var han något skallig, men hans hår och skägg voro kolsvarta, emedan han brukade svärta dem. Majoren hade en militärisk hållning och gick med höga klackar under sina stöflor, ehuru han ingalunda tillhörde det småvexta folket. Militärståndet ansåg han för det förnämsta i verlden, ehuru han medgaf, att de andra stånden äfven egde sitt värde. Han rökade mycket, snusade något, men tuggade tobak blott när han befann sig på sjöresor. Mot det täcka könet var han idel artighet och galanteri, men fruktade detsamma ickedestomindre. Majoren hade nämligen på de sednare åren fått den fixa iden i sin hjerna, att alla mödrar med giftvuxna döttrar uppbjödo alla möjliga medel att få honom vatt bita på kroken, men majoren anförtrodde sina vänner, att ban var en svår fisk att fånga, hvilket ingen heller nekade. Forte.)