som förband dessa med stenbrottet hade vid första beröringen med floden sprungit i tusen stycken. Marken darrade som vid en jordbäfning, när floden inträngde i stollgångarne. och de förskräckta åskådarne flydde derifrän det sortaste de kunde.. I ett bref från en aktieägare i stenbrotten till samma tidning heter det: Ofver 10,000 arbetare, qvinnor och barn äro för ögonblicket utan arbete, utan hem och måhända äfven utan bröd. Uti LUnion de VOuest? beskrifves på följande sätt det skakande uppträde, som Loires instörtande i skifferbrotten vid Trelaz erbjudit: Den olycka, som man befarade, har inträffat utan att någon mensklig makt förmått förekomma eller förringa den. Våra präktiga stenbrott hafva i dag förfylts med vatten och marken har af den myckna väta den insugit blifvit så osäker, att man ansett sig böra taga det försigtighetsmåttet att förbjudaobehöriga personer att nalkas stenbrotten. I Lördags (den 7) kunde man ännu besöka dem. Redan hade ett stort antal schakter blifvit förfyllda med vatten. På stort afständ och långt innan man såg den, hördes störtfloden ryta. Från de kullar, som omgifva de så kallade små stenbrotten erbjöd sig ett skådespel, som utan tvifvel var sorgligt, men på samma gång ojemförligt storartadt och majestätiskt. Loire störtade sig i stenbrottet från en höjd af 100 fot och vid vattenmassans språng på klippans afsatser uppkastades molnstoder af dam och skum. Däfva buller, inre brakanden blandade sig med flodens brusande; marken darrade under åskådarnes steg. nomkring öppningen på svalget sågs minut efter minut uppkomma långa sprickor, som ögonskenligen vidgade sig. Det var synbarligt, att ofantliga skitfermassor gåfvo efter för flodens påtryckning och förr eller senare skulle nedrulla i djupet. Man körde bort de grupper som trängdes på sjelfva kanten af stenbrottet, utan att hegripa den fara hvarför de voro utsatte. Den som lemnat denna skildring begaf sig med sitt sällskap till en höjd midtför det ställe som hotade att instörta. Om några ögonblick remnade klippan perpendikulärt. Några arbetare, hvilka liksom vi ditlockats af det ovanliga i detta skådespel af förödelse, sade oss att klippblocket snart skulle lossna. Det var ett ögonblicks spänd väntan, hvarunder vi stodo liksom fastspikade vid marken. ött sista brakande lät sig förnimma. Vi sågo då ett klippstycke af måhända 60 fots höjd och en vidunderlig tjocklek långsamt nedsjunka i svalget. Denna stenjättes oberäkneliga tyngd gjorde att den stod och vägde ett par sekunder innan den föll. Talrika åskådare, som omgåfvo stenbrottet, framförde icke ett ord; man andades knappt, alla menniskor voro stumma af häpnad. Ingenting kan för öfrigt måla effekten af detta förfärliga fall. En kolossal vattenstråle reste sig ur djupet af stenbrottet högt upp i höjden. Vattnet kom i ett uppror, som var förfärligt att skåda. Vågorna brottades med hvarandra och bortspolade på utomordentliga höjder de stegar som voro fästade vid klippans sidor. Andra fall följde på detta med några minuters mellanrum och detta sublima och ojemförliga skådespel afpressade åskådarne ofrivilliga rop af beundran. I departementet Loiret har den lilla staden Jargeau lidit mest. Öfver 100 hus äro instörtade och ännu flera hota att falla omkull. Alla spår efter stora landsvägen äro totalt försvunna. På flera punkter, der vägen gått fram, hafva uppstått brådjup, i hvilka man ej kunnat finna botten med 10 alnar långa stänger. Någon gröda existerar icke mera; sjelfva marken har lidit oberäknelig skada. Jorden i denna ort stod högt i värde. Ett tunneland kostade ända till 4000 franes. Denna lilla vrå af det förlofvade landet är nu endast ett träsk, en ödemark, betäckt med sand, sten och dy. Detta är ändå icke allt det onda. Förpestade ångor öka eländet. Man har visserligen nedgräft den drunknade boskapen och betickt den med osläckt kalk, men detta försigtighetsmått har icke varit tillräckligt. Lukten uppstiger ur sjelfva jorden, det stillastående vattnet, de ruttnade grönsakerna. Det är ömkligt att skåda det elände som är hopadt omkring dessa ruiner. Dessa arma menniskor, som förlorat allt hvad de ägde, betrakta med stum förtviflan alla dessa spillror af hvad som helt nyss varit trefliga boningar, täcka trädgårdar och leende ängar och åkerfält. Det finnes jordbrukare. som genom sitt arbete samlat sig en liten förmögenhet, och som nu befinna sig fullkomligt utblottade. Från Rhone-departementet skrifves: Det starka regnet de senaste dagarne har förorsakat en förfärlig händelse i Poleymieux, hvilken beredt invånarne i byarne de la Rivigre och de la Roche en gruflig ångest. En kompakt massa jord af stor utsträckI I ning och oberäknelig volym lossnade från berget, gled långsamt ned åt dalen och hotade att begrafva flera hus. Det är omöjligt att göra sig en föreställning om massan af den rubbade terrängen, kraften af det tryck den utöfvade och de genom dess rörelser förorsakade verkningar, Kullar bildade sig, afgrunder öppnade sig, en väg bragtes i en helt annan riktning och alla odlade jordbitar rycktes från stället med allt hvad derpå befann sig, tillochmed flera hundra år gamla, väldiga kastanieträd. Fem 1 dagar varade massans långsamma rörelse; nu ändt